Jag sitter hemma hos Frédérics mamma eftersom han hjälper henne med lite saker och hon undrade om jag ville komma och äta och sen sa hon att jag gärna får sitta hemma hos henne och göra egna saker. Så jag tog med min dator och nu är jag här. Vilken terapi för själen alltså! Så mycket skönare det är att svara på mejl/jobba/nätshoppa när man inte ser alla måsten som skymtar i bakgrunden. Tvätten som man inte lagt på plats, kartongerna som man borde gå ut och slänga, alla nagellack man tog fram för att man skulle rensa men sedan inte orkade och allt annat man måste göra. Jag ska aldrig åka hem igen! Haha, nejdå. Dessutom har man gulligt och mjukt sällskap! Jag taggar F i alla gulliga djurgrejer jag ser på Facebook, men han fattar inte hinten...eller så är det just vad han gör och därför han inte svarar.
