Åh, nu har jag snart lyssnat på alla bra P3-dokumentärer känns det som. Eller ja, alla som jag varit intresserad av att lyssna på. Alla som involverar mord till exempel. Tydligen är det just det jag finner mest intressant? Vet inte om jag ska bli orolig för mig själv. Ville lyssna med F när vi bilade till Tyskland, men han tyckte det var så hemskt och ville inte. Jag själv blir dock bara fascinerad. Alltså jag tycker det är hemskt, såklart, mår till och med illa och blir ledsen, men vill ändå höra mer. Tänkte börja diskutera och prata om de olika programmen här nu, men förstår ju att det är totalt ointressant för er som inte lyssnat. Det räcker att Ida behöver lyssna på det när jag kommer till jobbet varje morgon, haha. Det som jag främst känner är dock att jag blir orolig över att man får så mycket information från utredningarna. Jag tänker att störda människor som vill begå brott får tips eller inspiration. De får lära sig hur andra åkt fast, vad de gjort för fel, hur de borde agera efteråt och vad de ska undvika. Bara jag som tänker så? Så kände jag också en gång när jag såg en dokumentär om hur det går till när man smugglar droger och stjäl bilar. Och en annan gång när jag såg en dokumentär om Vita Husets säkerhetsrutiner. Det var ju som en lektion i hur man ska göra och inte göra. Eller är det kanske så att de inte berättar allt? Förvränger något? Moi i ett regnigt Hamburg.
