Sedan jag sade upp mig är det som att jag fått ännu mer energi. Antagligen är det pepp över min nya framtid som gjort att jag orkat mer. Det blandat med lite rädsla över att bloggen inte skulle finnas kvar då jag inte direkt skött om den på sistone. Så jag har försökt maxa de senaste tre veckorna och blogga mer för att försöka bygga upp lite lagom tills jag slutar. Jag vet inte om ni märkt det, men jag har i alla fall lagt lite mer tid. Det har gått bra och plötsligt har jag börjat tänka i gamla banor igen. Det funkar ju? Är jag bara gnällig? Jag kan ju ha två jobb!! Men nej. Igår tog det stopp och jag kände återigen att nej, det kan jag inte. Det går inte. BRA. Jag är ingen supermänniska (jodå, bara inte i längden) och måste inse det. Idag är jag så slutkörd och önskar nästan bara att tåget skulle rulla vidare i all evighet för jag orkar inte gå av. Jag ser verkligen inte fram emot att komma hem till två påsar tvätt, en fullproppad mejlinkorg, paket som behöver hämtas, mat som behöver lagas osv osv osv. Jag vill vara här istället tack.
