Ja. Då har jag visst en kandidatexamen!!! Heja mig! Det är sjukt hur minnet funkar. Nu när jag tänker tillbaka så känns det inte jobbigt alls och jag tänker att jag kan väl plugga mer. Men jag vet ju att det funnits tentor som varit så tråkiga att jag inte vetat om det var möjligt att lära sig tillräckligt för att klara dem, jag vet att det funnits massa ångestmoment hela tiden som hängt över mig...och sen C-uppsatsen då. Men det gick! Tänker att det är så när man får barn? Alla nyblivna mammor jag pratat med har sagt att förlossningen var så fruktansvärd att de inte vill ha fler barn, men sen går det några månader och det glöms liksom bort. Resultatet är viktigare än jobbiga stunder. Ja. Okej. Jag inser att jag precis jämförde min examen med ett barn. Haha, sorry. Vi skulle skicka in en bild på oss själva till dem som anordnade ceremonin och jag trodde att bilden var till någon form av "legitimation" i dörren. Men upptäckte att det var ett bildspel som sågs överallt i arenan. Tur att jag valde en rätt hyfsad bild..haha. Kunde blivit pinsamt. (Det var inte sådär pixligt egentligen, men jag glömde kameran idag och min telefon gör som det vill tydligen). Vi fick gå fram och bli avtackade och fick några presenter. Bland annat den här pennan. Det är lite tråkigt att min utbildning inte har något konkret som till exempel broschen sjuksköterskor får. Men en penna är väl ändå ganska symboliskt.
