Jag såg att Karpe Diem (två norska killar som gör musik) skulle vara med i Skavlan igår och eftersom jag älskar deras låt "Lett å være rebell i kjellerleiligheten din" ville jag titta. Jag har fastnat för deras låt eftersom den ligger med på Spotifys SKAM-lista (hehe) och lyssnar på den nästan dagligen. Första gången jag hörde den tänkte jag "what the fuck???", men så googlade jag lite och förstod att de gjort en ironisk låt baserat på kommentarer på Facebook. Så cool idé! I alla fall. Avsnittet igår var verkligen så bra! Den ena killen har en pappa som är från Egypten och den andra killen har en pappa från Uganda och en mamma från Indien. De pratade om det här att vara tvåspråkig och Skavlan frågade den ena killen om han är en annan person när han pratar arabiska. "Jag är ju lite dummare", svarade han och förklarade att eftersom han har ett sämre ordförråd på arabiska så blir hans personlighet lidande. Exakt så känner jag. Jag är inte samma person på norska som jag är på svenska. Min humor, mitt "målande" språk och förmågan att förklara saker försvinner. Mina släktingar måste ju tycka att det är supermärkligt att jag exempelvis arbetar som krönikör. När jag växte upp och bråkade med min mamma minns jag att jag ofta tänkte att hon säkert trodde att jag är inte var så reflekterande och sansad som jag egentligen var, jag argumenterade ju på en tioårings nivå och oftast argumenterade jag inte alls och bara gav upp. Jag hade ingen chans på grund av språket. Jag känner ofta så, att jag inte orkar. Det finns så mycket jag vill berätta för min familj och det finns många samtalsämnen där jag vill flika in med saker eller har intressanta saker att säga, men jag gör inte det eftersom det blir för jobbigt, stakigt och oftast blir jag missförstådd. Så jag sitter tyst och egentligen är det inte så jag är. Nu är ju norska och svenska relativt lika varandra och jag kan såklart inte helt relatera, men jag kände ändå igen mig i mycket av vad de sa. Många säger "prata svenska med din familj då", men det är faktiskt inte så lätt. Det går inte att förklara, men det skulle kännas onaturligt, konstigt och nästan sorgligt att göra det. Dessutom löser inte det den språkliga barriären helt ändå. Killarna sa att om man träffar på någon som är sämre på språket så ska man aldrig tänka att den personen är mindre komplex eller mindre smart på grund av det. Det var väldigt tänkvärt tycker jag. Nu ska jag ut och göra lördagen lördagig. Ni kan lyssna på Karpe Diems låt så länge om ni vill. Ha en fin dag!
