Den här grejen i Greys. Jag pratade med Johannes igår och försökte få honom att förstå att jag faktiskt mår dåligt över det. "Serien har varit med mig nästan hela mitt vuxna liv", försökte jag förklara. "Karaktärerna är ju mina kompisar". Men han bara babblade om att "det inte är på riktigt". Alltså ÅH. Jag "längtar" till samma sak händer i en serie han gillar. Så ska jag sitta där och bara "alltså det är inte på riktigt". Obs! Läs inte kommentarerna i detta eller förra inlägget om ni inte sett avsnittet än så slipper jag låta bli att publicera kommentarer med spoilers. Jag har precis varit på ett event J har hjälpt till att fixa och nu ska jag sätta mig med min kära L'Etang bok. Drottning av PR. Spännande lördag minsann.
