Johan var lite för full för att gå hem igår så jag lade honom i min säng. Imorse vaknade jag och tittade på Johan som låg fridfullt med armarna i kors. Jag fick panik. Jag trodde på allvar att han var död. Men det var han inte. Sedan letade vi överallt i min lägenhet för att hitta hans strumpor. Efter en stund gav vi upp och Johan skulle bege sig hemåt. Men då låg de där. I trapphuset. Han är inte normal någonstans den där Johan.
