Hade ett sammanbrott igår och stod som en tönt och grät frustrationstårar. Hantverkaren lyckades nämligen med konststycket att borra igen diskmaskinen(!). Där stod jag, skulle ställa in tallrikar i maskinen, och nope, luckan gick inte att öppna. Han lyckades även förstöra resterande socklar som han skulle sätta i köket. Det är en lång historia, men nu har de inte tid att fixa klart det förrän om en månad, vi måste köpa nytt material (som jag inte ens förstår vad är när han förklarar och det seriöst värker av tråkighet ända in i själen när jag behöver besöka byggvaruhus) och alltså JAG ORKAR INTE. Får lösa det själv. I alla fall. Vill ni veta något sjukt? Idag hade vi krismöte om Corona och från och med nu ska alla på företaget jobba hemifrån tills vidare! Vi får alltså inte komma till kontoren. Hur sjukt? Är typ i karantän på riktigt nu? Det funkar bra för oss att arbeta hemifrån, så det är väl därför de tagit detta beslut, men blev ändå väldigt förvånad. Har lite fantiserat om att det ändå skulle vara mysigt att "tvingas" vara hemma, men nu är det alltså på riktigt? Så konstigt. Hejdå så länge tofflor. Ses när vi ses.
