Jag får konstiga blickar ibland när jag äter glass. För mig är glassätandet ett helt projekt. Som jag har förstått finns det människor som äter sin glass...bara sådär. Som helt vanlig glass. Ja... Det får väl stå för er. Såhär gör jag: Först tar jag lite glass i en tallrik (daaaah). Helst inte vaniljglass dock. Det är tråkigt. Men det var det enda jag hade hemma. Så det får duga. Sedan sätter jag igång och mosa. Inget fusk här hörni! Skickligt arbete med skeden ska det vara. Glassen är först klar när den bildat en mjukglassliknande konsistens. Det viktigaste. Chokladsås! Med chokladsåsen skriver man något trevligt. Som Egoina till exempel. Liten sked är det som gäller! Jag äter aldrig med något annat än liten sked. Det gäller även soppa. Om ni trodde att jag bara skulle ha den superlilla mängden chokladsås som bildade mitt namn tror ni fel. Det ska vara chokladssås med glass och inte tvärtom. Sedan äter jag upp chokladsåsen och fyller på efterhand. Efter detta är det mycket sannolikt att man får en sockerchock. Jag brukar göra något kreativt under denna tid. Men pass opp. Den där kicken dalar fortare än vad man tror. Och så vaknar man i dreggelpölen på tangentbordet. Hur gör ni?
