Jag ska passa Mimi hela helgen. Ja, jag vet. Helt sjukt att jag fått det ansvaret. Speciellt med tanke på att det är mammas ögonsten och hon refererar till henne som min "lillasyster". "Får jag ta hand om Mimi om du inte skulle kunna längre", frågade jag en gång. "Absolut inte", svarade mamma. Skämt eller allvar, jag vet inte. Mamma var här precis och lämnade lite mat och annat viktigt. Trodde först att hon skulle komma med en tjock pärm och bruksanvisning, men inte denna gång. Mamma berättade att hon har separationsångest. Rätt kul när jag tänker tillbaka på min barndom och faktumet att hon var helt fine med att jag åkte till Norge långa perioder flera gånger om året när jag var liten. Och nu blir hon gråtfärdig för att lämna bort sin hund en helg. .... Jag börjar förstå den där syskonrivaliteten som kan uppstå. Fast no worries. Jag ska ta bra hand om henne, lovar! Mimi hade också separationsångest. Mamma skulle hämta sin väska som jag lånat och då hoppade Mimi i och totalprotesterade. Eller så kanske jag placerade henne där för att jag ville ta en bild. Kan vara så också. Hundmat. Ser vidrigt ut, men Mimi hoppade lycklig när mamma plockade upp allt från väskan.
