Jag hatade skolgymnastiken när jag var liten och kom hela tiden på nya kreativa lösningar för att slippa. Detta var alltså innan jag fick den klassiska kvinnliga ursäkten som ingen idrottslärare vågade säga emot. En gång stukade jag foten med vilje. Jag kommer ihåg hur jag trampade (läs: stampade) snett, hoppade i trappor och "tappade" soffan på min fot. Sedan lindade jag i foten i bandage och haltade till skolan. Vilken trög unge jag var. Att jag inte bara fejkade.
