Hela den där byta-nyckel-grejen var himla gullig förresten. Vi bestämde att vi inte skulle ge varandra julklappar förra året (känns så sjukt att skriva förra året) och att vi istället skulle lägga pengar på en resa längre fram. Jag ville vara söt och ge honom en julklapp ändå. Så jag packade in min nyckel i tusen kilo presentpapper, en låda och lite presentpappet till och gav paketet till honom. Jag var jättenervös när han skulle öppna, hur skulle han reagera? Var det för tidigt? Han skrattade när han öppnade och förstod vad det var, och jag blev såklart ännu mer nervös. Då berättade han att hans extranyckel låg hemma hos honom med ett presentsnöre och att han tänkt göra exakt samma sak, men bara inte vågat än. Gulle oss.
