Jag bäddade ner mig med glass och vindruvor som sällskap och såg film. Det blev The Impossible. Sorglig, men fin film. Ännu sorgligare att det hänt på riktigt. Som när vår lärare visade rosor från Breiviksgrejen igår. Usch. Kan inte dåliga saker bara sluta hända? Det sätter i alla fall saker i perspektiv när jag ligger hemma och tycker synd om mig själv bara för att jag är sjuk. Alltid något.
