Något dramatisk rubrik kanske. Sandra Beijer skrev ett så otroligt inlägg att jag bara måste haka på, trots att mitt inlägg inte kommer vara i närheten av hennes. För ni vet ju att jag inte är en film-person. Skulle inte säga att jag avskyr att se på film, jag fastnar när jag väl gör det. Men jag är sällan sugen på det och har en väldigt lång startsträcka. Minns ni att jag skrev att jag och F bestämt att vi skulle välja fem filmer var och se en i veckan? Det föll mellan stolarna redan efter två veckor. Jaja, jag ska inte tjata om att jag inte gillar film då det känns som jag gjort det tusen gånger redan. Då jag sällan ser på film och därmed inte sett så många blev jag förvånad att jag ändå genast kom på fyra egna filmer när jag läste Sandras inlägg. Här kommer de! Micke och Molle Det var kanske inte första filmen jag såg i mitt liv, men det är den första jag minns. Mådde så dåligt av denna film. Micke och Molle är bästa kompisar, men en dag åker Molle iväg med sin husse för att lära sig jaga och kommer tillbaka som en jakthund. Inte bara vill Molle inte längre vara Mickes vän, utan har lärt sig att jaga just rävar. Mickes matte blir orolig för hans säkerhet och lämnar honom i skogen ensam. Det var första gången jag fick känna på hur det är att förlora en vän. Inte bara att förlora en vän, utan att den dessutom blir ens fiende. Micke-och-molle-känslan har förföljt mig genom livet. När man blir sviken, lämnad och känner sig ensam. Minns särskilt på högstadiet då min dåvarande bästa kompis hittade en ny bästa kompis. Ens person försvinner plötsligt och från ingenstans är man luft för den som betyder allt för en. Jag tror på något sätt att denna film var menad att lyfta oväntade vänskaper och att man kan vara vänner trots olikheter. Men...för egen del tror jag att den fuckade lite med min förmåga att släppa in någon nära. Man kan aldrig lita på någon fick jag lära mig redan som 4-åring. Bra jobbat Disney. La vita è bella (Life is beautiful) Den handlar om en judisk man (otroliga Roberto Benigni!) som hamnar i koncentrationsläger under andra världskriget tillsammans med sin son. Med hjälp av humor och fantasi lyckas han dölja den hemska verkligheten för sin son och får honom att tro att det hela är ett spel. Denna film har inte direkt förändrat mitt liv, men är till denna dag den absolut bästa jag sett. Har aldrig fyllts med så mycket glädje, sorg, kärlek och förtvivlan på samma gång. Ett helt otroligt mästerverk. The Life of David Gale Såg denna film i mina tidiga tonår och på de två timmarna förvandlades jag från en trångsynt så-är-det-person till en mycket mer ödmjuk, kritisk och öppensinnad. Det finns en Regina innan och efter denna film. Filmen handlar om David Gale, som spelas av Kevin Spacey, en man som inväntar dödsstraff efter att ha mördat en kollega. En man som ironiskt nog är aktiv medlem i DeathWatch – en grupp som kämpar mot dödstraff. Man förstår ganska snabbt att det kommer en twist, men jag blev ändå förvånad över exakt hur. Saker är inte alltid som man tror. Click Året var 2006 och jag och min första kille såg denna film på bio. En komedi med Adam Sandler. En till synes roande och lättsmält film. Döm min förvåning när det visade sig att dessa 1 timme och 47 minuter film skulle bli bland det sorgligaste jag varit med om någonsin. Jag var inte alls förberedd och grät tills jag inte fick luft och inte hade en smula mascara kvar. Minns fortfarande de tunga stegen ut från biografen och hur livet plötsligt kändes så mycket mer dyrbart. Den handlar om Michael Newman som får tag i en fjärrkontroll vilken låter honom styra sitt liv likt en tv-kontroll, exempelvis kan han spola förbi delar av sitt liv som han tycker är tråkiga. Något som verkar bekvämt till en början men naturligtvis har stora konsekvenser. Den ångesten, att man låter hela sitt liv passera för att man inte varit närvarande. Livet händer i de tråkiga stunderna också. I väntan och tristessen. Från och med då bestämde jag mig för att aldrig bli en leva-för-helgen-person och har inte varit heller. Slutligen en film som på riktigt förändrade mitt liv för alltid. Minns inte exakt vilken det var, bara att Jackie Chan hade huvudrollen. Jag och min vän hade Jackie Chan-marathon samtidigt som min styvpappa dog. Skrev en krönika om det för sex år sedan här. Vilka filmer har förändrat ditt liv?
