Krönika publicerad i Landskrona City. Jag ska flytta om några veckor och har börjat förbereda denna flytt genom att gå genom saker jag äger för att sortera ut det som inte behöver skräpa i förrådet i mitt nästa hem. Häromdagen hittade jag en igentejpad låda. Jag öppnade lådan och i den låg en mycket stor och på den tiden säkert imponerande cd-samling. Ni förstår, när jag var yngre önskade jag alltid cd-skivor i present. Fick jag en cd-skiva brydde jag mig knappt om att öppna den, utan jag placerade den genast i lådan. Jag trodde nämligen att de skulle ”bli värda mycket en gång i tiden” om jag sparade dem. Ja. Den där planen gick ju inte som förväntat. Det finns många saker som praktiskt taget inte finns längre, men som kändes så självklara när de fanns. Hemtelefon är också en sådan sak. Alla mina klasskamrater hade hemtelefon när jag var yngre. Numera har de allra flesta en egen mobiltelefon och det här med hemtelefon är ett utdöende fenomen. För att slippa känna mig lurad i framtiden brukar jag fundera på självklara saker som finns nu som med stor sannolikhet inte kommer att finnas längre fram. För att starta med något aktuellt tror jag att Melodifestivalen (där grannländerna alltid tokröstar på varandra för att ”hålla ihop”) inte kommer att hålla i sig speciellt länge till. Min gissning är att det byts ut mot någon världsomspännande Idol-tjohejsan. Sedan tror jag att det endast är en tidsfråga innan Internetleverantörerna kommer att bli utbytta mot en enda stor trådlös leverantör som sträcker sig över hela världen så att vi slipper tramsa med routers och grejer. Sist men inte minst sker allt detta självklart i ett samhälle utan kontanter. Så det enda jag kommer att packa ner i min låda i mitt nya hem är denna krönika. Om tjugo år när jag hittar lådan igen räknar jag med att detta är uppfyllt. Glöm inte var ni läste det först. • Ja till att jag var och testade Big Brother huset i helgen. • Nej till ”Absolut Music” cd-skivorna. Hur många versioner kan det komma ut innan det blir löjligt?
