I början av december var F’s två veckor slut och han skulle tillbaka till jobbet. Jag och bebisen skulle alltså vara själv om dagarna! Mycket pirrigt och nervöst för mamman. Inte att ta hand om bebisen, men att lyckas ta hand om mig själv samtidigt. Måndag. En av oss är nybadad med fräscha kläder och en annan gick runt i mjölkfläckig pyjamas hela dagen : )) Inte heller lyckades jag äta någonting mer än lite yoghurt och en bulle på hela dagen. Jag var lite orolig och tänkte herregud hur ska den här mammaledigheten gå egentligen. Men man hittar sina trick! Dessutom är ju allt faser. Nu tre veckor senare klarar bebisen av att ligga själv ibland exempelvis. I alla fall. Det var ett strålande väder! Första snön dessutom, bara en sån grej. Ja, detta klassas som snö i Helsingborg. Den låg bara kvar i en timme. Men ändå! Mitt enda mål med dagen var att våga mig ut med vagnen själv. Herregud så nervöst det var. Alltså man tror inte det är en så big deal, men det var så svettigt och obekvämt att det inte är klokt. Han skrek i trapphuset på väg ut och jag trodde jag skulle gå i spillror av nervositet. Men det gick bra och han somnade sekunden vi kom ut. Hade ingen aning om att Helsingborg är så svårframkomligt med vagn förresten. Trappor överallt. Höll på att bli tokig på alla återvändsgränder. Bestämde mig för att köpa en kaffe. Men vågade inte gå in genom dörren. Gick vidare till nästa ställe, men dörren där såg lika krånglig ut. Till slut gick jag till tågstationen där det ju är automatiska dörrar och stora breda ingångar. Haha. Målbild! Barnvagnspromenad längs havet med en latte. Efter denna modiga utflykt gick vi hem och chillade. Snälla bli aldrig för stor för det här 😭 En annan dag den veckan skulle vi till BVC. Det ösregnade och då jag valt en BVC i närheten av nya lägenheten var det en bit att gå. Blev dyngsur. Men bebisen tyckte det var hur mysigt som helst. Tacksamt att han älskar sin vagn. På kvällen gick jag ut ensam för första gången sedan bebisen kom. Skulle på vaccin-drop in. Trodde det skulle gå fort, men fick köa i två timmar. Värsta två timmarna någonsin. Var så stressad och brösten spände. Kom på ett trick. Låta bebisen somna på mig på en kudde och sen lyfta honom + kudden. Kunde få en hel kvart för mig själv på mig på det sättet. Han började ha fler vakna perioder och lyssnade uppmärksamt när man pratade. Fredagen var en riktig kaosdag. Bebisen grät och gnällde otröstligt i timmar och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. När F ringde och frågade hur det gick fick jag inte fram några ord utan bara grät i telefonen. Typiskt att han just den dagen skulle på julfest med jobbet. Till slut gick jag ut med vagnen och han somnade äntligen. Köpte godis på Hemmakväll. En snäll person på Instagram skickade information om ”kvällsoro” som har underlättat massor för mig. Efter en dag med mycket intryck kan bebisen ha svårt att komma till ro på kvällen. Han är trött, men kan inte sova. Felet man gör då är att man hela tiden testar nya saker för att få honom ner i varv = skapar ännu fler nya intryck att smälta. Sen jag lärde mig det går det fortare att få honom att somna/komma till ro och viktigast: jag förstår att han bara är trött och att det inte är något annat som är fel. Det blev lördag och det var dags för fotografering. Bebisen skötte sig exemplariskt. Tofsbilder in the making. Vi träffade bebisens farfar på utomhusfika. Det är lite sorgligt att familj och vänner inte fått träffa honom än. Men nu under ledigheten när folk varit hemma från förskola och jobb ska han få träffa några. Hans kusiner längtar <3 På söndagen tog vi bara det lugnt och F’s mamma kom förbi med ryggbiff. Mycket lyxigt. Det var det på ett ungefär. Första veckan ensam med min lilla bästis ❤️
