Idag är det fredag och jag har haft mitt första sammanbrott. Bebisen var otröstlig i timmar och till slut grät jag med. Perfekt att pappan ska på julfest just idag 🙃 Men nu sover bebisen och jag har en påse godis och väntar på Idol. Det ska nog gå bra. För två veckor sedan var det också fredag. Bebisen var en vecka gammal. Och vi skulle gå premiärtur med vagnen! Det tog oss två timmar att komma ut då han vägrade komma till ro. Till slut bet vi ihop och rullade ut honom i vagnen ändå trots att han gnällde. Han somnade direkt! Jag blev så chockad. Vi skulle på drop in Corona-vaccinering. Eller jag skulle. F stod utanför med vagnen. Det var första gången jag var ensam utan bebisen och det kändes så märkligt. Kände mig så lätt i kroppen. Ihålig och tom faktiskt. Som att något saknades. Köade en stund och när det blev min tur sa de att vaccinet tagit slut. !?? Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt att vaccinera sig. Jag försökte boka genom olika vårdcentraler, men ingen hade tid förrän om minst en månad. Försökte gå på drop in ännu en gång, men då hade de skrivit fel tid. Men i onsdags lyckades jag äntligen! Det var lite surt med missad vaccin, men vi får inte glömma att njuta av vår första promenad! Här är vi. Mamma och pappa <3 Bebisen tog bilden. Nej, jag skojar. Farmor joinade också. Bebisen sov sin hittills längsta tupplur som inte var på mig. Han älskar sin vagn. (Så länge den rullar!!) Det blev också min längsta promenad på månader. All foglossning och diverse smärtor försvann sekunden bebisen kom ut. Så skönt! Jag har dock jordens sämsta kondition, men jag jobbar på det. Halva anledningen till att jag skaffade barn är för att få klä den i en teddyoverall. Orkar inte så gulligt. Resten av kvällen hängde vi soffan jag och mini. F var i lägenheten och fixade. Han höll mig sällskap när jag skrev min förlossningsberättelse. Han älskar att ligga såhär. F kom hem och vi åt minitacos framför Idol. Och sen var den fredagen slut!
