Sedan jag blev nominerad till Årets Krönikor i Tidskriftspriset har jag haft en otrolig skrivkramp. Jag kan verkligen inte skriva längre, ingenting blir bra och jag anser själv att det är ett skämt att jag ens kommer att få gå på galan. Prestationsångest deluxe. Men jag är nominerad för att någon tycker att jag HAR skrivit något bra, inte för att jag KOMMER att göra det. Och så får jag väl försöka tänka. Sen får vi ju hoppas att jag skriver något bra igen. Men usch. Bort med denna press. Bort bort. Titta vad som är tillbaka igen förresten! Så lycklig tjej.
