Det är kaos på jobbet nu, men inte alls på det sättet man kanske tänker, utan flyttkaos. Inte nog med att jag precis flyttat privat så ska jag flytta på jobbet också. Haha, stackars mig. Nej, det är faktiskt jättekul att få vara med om det. Vi växer så nu ska vi flytta till ett lager som nästan är dubbelt så stort! Vi har förberett oss i flera månader och min chef har worked her magic med inredning, färger och detaljer på nya stället och jag längtar verkligen, i huvudet jobbar jag redan där. Det kommer bli amazing! Idag packade vi ner det sista från vårt kontor som inte är absolut nödvändigt för fredagens arbete. För några månader sedan satt faktiskt jag och Ida i varsitt kontor, men under julen kom vi fram till att det är mycket bättre och enklare att sitta tillsammans. Det ger så otroligt mycket att kunna bolla hela tiden istället för att stämma av saker på mejl. Så i den nya lokalen kommer hela marknadsavdelningen sitta tillsammans, jag tror det kommer bli jättebra! Men det nuvarande kontoret blev så tomt idag. Kändes så sorgligt. Men ni vet ju att jag har seperationsångenst deluxe. Börjar seriöst gråta när jag tänker på att "det är sista gången jag går till denna lokal", "det är sista gången jag åker denna buss", "det är sista gången jag lunchar på detta ställe", "det är sista gången jag går på toaletten här". Haha. Är ju inte frisk. Men jag fann en ljusglimt. Jag och Ida upptäckte nämligen att den tomma vita väggen blev den ultimata selfieväggen. En helt tom vägg liksom. Så vi snapchattade sönder.
