Måste berätta en sak. Igår räddade jag ett barn! Okej, det där är flera mil från sanningen. Men det kändes så i alla fall. Jag skulle hämta ett paket och på min väg mot affären gick jag förbi en restaurang. Jag lade märke till en flicka som gick runt på uteserveringen och lekte. Hon var kanske 2-3 år och jag tänkte att hon påminde mig om mig själv när jag var liten. Jag blev ofta uttråkad när vi var på restaurang och gick på upptäcksfärd istället. Jag log när jag såg henne stå och hoppa mellan rutor och leka med bladen på en buske. När jag hämtat paketet och var på väg hem såg jag hur flickan gick rakt in i affären ensam, utan någon vuxen. Jag visste inte vad jag skulle göra, men kände att jag inte kunde låta henne vara själv. Hon gick mot godishyllan och jag gick efter. ”Hej”, sa jag. Flickan tittade på mig med stora, undrade ögon. ”Är mamma eller pappa här”, frågade jag. Hon skakade på huvudet. ”De kanske är oroliga och undrar var du är”, sa jag. Flickan sa något jag inte förstod och fortsatte bort mot godiset. ”Ska vi gå tillbaka till dem”, försökte jag, men fick ingen respons. Jag kunde ju inte gärna tvinga med mig ett barn ut, så jag stod där ett tag några meter från henne och höll henne under uppsikt. Efter någon minut gick jag snabbt ut ur affären för att se om hennes föräldrar var utanför på gatan och letade efter henne, men såg ingen. Jag gick in till flickan igen, ställde mig en bit från henne och funderade på vad jag skulle göra. Plötsligt såg jag en man gå in i affären med raska steg och sökande blick. ”Letar du efter något”, frågade jag. ”Min dotter”, svarade han. ”Hon står vid godishyllan”, sa jag. Pappan gick fram till dottern, slutet gott allting gott och jag gick ut ur affären. Det kändes så bra. Nästan som att jag räddat henne? Det gjorde jag ju inte och det hade säkert gått bra ändå. Men man vet ju aldrig om någon med dåligt uppsåt också uppfattat att hon var ensam, eller om hon plötsligt skulle springa ut framför en bil eller liknande. Jag menar alla läskiga historier börjar ju med att ett barn försvinner. Mannen tackade mig tusen gånger och jag gick hem trygg med att allt gick bra. Skön känsla.
