Jag blev dumpad för exakt ett år sedan idag. Som ni trogna läsare helt säkert minns. Jag tänkte skriva några rader om det och har tänkt på det i flera månader. Vad ska jag skriva? Hur ska jag skriva? Hur ska jag förklara? Hur ska jag hjälpa? Men när jag tänker på det idag har jag inte ett behov av att skriva om det längre. Jag har låtit bli att nämna något i bloggen under detta år, av respekt till mitt ex. Även fast jag vet att ni nog gärna skulle vilja att jag gjorde det. Vi är många som har suttit, eller tyvärr sitter i samma båt. Jag vill hjälpa och det var just därför jag var så ärlig den där dagen för ett år sedan. Men just idag har jag faktiskt ingenting jag vill säga om det. Och det. Det är faktiskt en bra sak. Tack för ert stöd. Ni är bäst.
