I onsdags gick vi upp ganska tidigt för att hinna med allt vi skulle göra. Vi åt frukost och jag skulle skära upp en macka till mig själv. Här ser ni resultatet. Nog för att icke-norskar (eller folk som inte kommer från samma brödkultur) brukar vara dåliga på att skära bröd, men "det där måste vara det sämsta jag sett", sa min kusin. Förstår ej vad han menar? Sedan begav vi oss ut på vägen. Vi skulle köra till Hönefoss för att hälsa på min farmor! Resan från Moss till Hönefoss tar ungefär två timmar. Men det gör inte så mycket med dessa vackra vyer som sällskap. Sedan var vi framme! Till vänster ser ni mig om x antal år. Jag är är så galet lik min farmor när hon var ung. Här är bevis. Såhär ser det oftast ut när vi är med henne. Hon säger någonting som får mig och mina kusiner att bryta ihop av skratt. Hon är den roligaste människan jag vet. Vi åt pizza och sedan fixade jag och min pappa Pavlova. Den nummer 1 bästa sommardesserten. Jag och en kusin. Jag förstår att ni blir förvirrade när jag benämner alla som "kusin" hela tiden. Jag har sex stycken på pappas sida. Här är jag och min pappa. Han hade skaffat skägg och vi skojade om att han fått en lite amish look. Då gick han och hämtade en hatt också. Varför göra något halvdant liksom. Sedan åkte vi två timmar tillbaka till Moss igen och där dukade vi upp till festmåltid. Min faster och hennes man firade nämligen sin 32:a bröllopsdag! Här har vi #goals om något. Min kusin gjorde tikka masala och det är seriöst något av det godaste jag ätit på länge. Såsen var helt magisk. Jag sa att hon var tvungen att skicka mig receptet och det lovade hon att göra. När vi satt och åt skickade F en bild till mig på ett brev som låg i vår brevlåda där hemma. Hur passande? Jag läste högt och alla blev glada. Jag funderar faktiskt på att gå dit. Jag sa det till min kusin och sa att jag var osäker eftersom jag inte känner någon där. "Tänk vad skönt att slippa småprata med alla", tyckte hon. Haha. Sant. Här är (nästan) alla! En mysig dag med så många jag tycker om på samma gång <3 Det är sånt man sparar i hjärtat och lever på som reserv till nästa gång vi ses.
