Sitter och försöker skriva ihop en krönika som ska vara inne ikväll. Jag kom ihåg det precis. Lyckat om jag hade glömt bort det och fått en telefon från chefsredaktören imorgon. Regnet öser ner. På riktigt verkligen öser. Det känns som att åskan inte är långt borta heller. En gång slog blixten ner precis utanför vårt hus när jag var liten. Mammas hår ställde sig rakt upp. Jag kommer aldrig att glömma det. Jag tror att jag minns ganska konstiga händelser från min barndom. Som till exempel en gång när jag pillade av en sårskorpa från mitt ben och lade den under sängen. Dagen efter var den borta och jag kunde inte sova hela natten för att jag låg och funderade på var den tagit vägen. Störd unge.
