Igår var den längsta dagen i mitt liv tror jag. Klockan 08.00 sövdes pappa och elva timmar senare ringde dem oss för att berätta att operationen var klar. Man satt som på nålar hela dagen och varje gång telefonen ringde hoppade jag till. Vi ville inte att de skulle ringa för tidigt eftersom det inte hade varit ett bra tecken, men när det drog över tiden de först angivit blev man ju orolig då med. Men allt hade gått bra som tur är och nu håller vi tummarna för att återhämtningen går som den ska. Jag är på väg hem igen nu. Jag hade gärna stannat, men jag har en del jag behöver ta itu med hemma. Så jag tänker att jag åker hem, gör det jag måste och åker tillbaka till Norge snart igen. Cancer alltså. Vilket skit.
