Det var torsdag i Gdansk och vi satte oss på ett tåg till Sopot för att hänga på stranden. Framme! Snacka om att bilderna ljuger om hur enkelt det var. För det första var det ett helt projekt att åka tåg. Allt stod på polska och det var milslång kö för att köpa biljett. Dessutom var det 36 grader varmt och när vi kom fram fanns det inga parasoll att hyra eller köpa. Letade och letade och svetten bara rann. Ingen skugga någonstans. Till slut hittade vi ett ställe där man kunde hyra, men allt var redan uthyrt. Men när mannen såg vår desperation och att vi hade en bebis sa han ”wait, I save this for emergencys” och tog fram ett parasoll med hål i. Äntligen skugga! Och äntligen kunde vi slå oss ner. Firade genom att köpa en iskall öl. Som jag hällde ut över Henri sekunder efter att denna bild togs. Alltså stackars. Han hade inte lyckats sova någonting på hela dagen och när han äntligen lyckas och han dessutom fortsätter sova när jag lade honom bredvid mig, ja då välter jag en öl över honom. Han blev så ledsen : (( Vi hade stressat runt hela dagen och när vi äntligen kunde sitta ner stank allt öl. Bra jobbat Regina!! Jaja. Här är i alla fall gulliga familjebilder på oss. Efter strandbesöket hängde vi i Sopot. Det var marknad där och massor som hände. Delade en pizza och köpte glass. Jag valde en kula med smak av gurka och lime som var otrolig. När vi skulle tillbaka var det tågstrul igen. I princip omöjligt att förstå vilket spår och tåg vi skulle åka med och försening efter försening. Henri kom inte till ro och jag använde den lilla gnuttan energi jag hade kvar till att försöka hålla honom från att bryta ihop. Var på så dåligt humör när vi kom tillbaka till hotellet. Hade gått över 20.000 steg och ätit alldeles för lite. Vi gick ut för att jaga mat. F valde ett litet polskt ställe som låg fint, men hade den mest ocharmiga menyn jag sett. Den bestod av bilder som såg ut som något en högstadieklass på 80-talet knåpat ihop. Femtio nyanser av beige. Var inte sådär jättepepp. Valde till slut gulasch. Och någon potatiskakagrej. Det var så gott?!!??! Kan mycket väl vara att jag var hungrig som en häst, men den där potatiskakan är bland det godaste jag ätit. Knaperstekt med bacon och surkål. Som en trygg varm kram från en polsk mormor. Blev genast på bättre humör. Bad F ta en bild på mig framför min numera favoritrestaurang. ❤️Kuchnia Aleksandry❤️ Orkade otroligt nog med några tusen steg till och köpte en lååång glass. Sen gick vi tillbaka till hotellet och sov. Den jobbigaste och samtidigt mysigaste dagen jag varit med om kanske.
