Jag har haft en sån galet idyllisk sommardag! Nu blir det Walking dead marathon tills jag somnar. Blir helt störd av den serien. När jag möter folkklungor (hah, det ordet såg sjukt konstigt ut i skrift), speciellt de som går sakta, tänker jag automatiskt i någon millisekund att jag ska döda dem. Typ som när jag hade min seriösa Candy Crush-period och såg kombinationer överallt i färger och mönster. Jag och mina beroenden alltså.. Jag vill förresten tacka för alla tips i mitt pepp-inlägg! Jag har kollat genom allting och hittade massa bra grejer. Det har hjälpt genom ångest och jobbiga dagar. Det är ju så att man måste må riktigt sämst för att må bra igen och jag tror att jag mått pissigt vad jag ska nu. Allmän livskris, förvirring, ångest och kärleksbekymmer löser ju sig. Men det är verkligen inte lätt att vara 20-någonting ibland.
