Som ni kanske minns var jag på rättegång för två veckor sedan angående en kille som stalkat mig under några år. Jag har varit så orolig och haft så ont i magen då jag fasat att han inte skulle bli dömd. Jag har varit rädd att domaren skulle resonera att jag får "skylla mig själv eftersom att jag har en stor blogg", eller att "jag uppmuntrar till kommunikation" som försvararen ville ha det till. Men som tur var så dömdes han, och det blev olaga förföljelse. Det blev inte fängelse, utan samhällstjänst (som visserligen motsvarade sex månaders fängelse) och sedan kommer jag att få skadestånd också. Jag bryr mig dock inte så mycket om killens straff, det viktiga är bara att jag har på papper att jag blivit kränkt och att denna person (FÖRHOPPNINGSVIS!!!) äntligen till slut lämnar mig ifred. Jag hoppas att jag, nu när allt är över, kan släppa detta. Att jag kan slippa känna mig rädd när jag är ensam hemma, att jag inte kommer att frysa till is när någon knackar på dörren oanmäld och att jag inte blir nervös när det ringer från skyddat nummer. Att jag kan logga in på min blogg och läsa kommentarer utan att vara orolig över vad det ska stå och att jag kan lita på att människor är de som de faktiskt utger sig för att vara när jag till exempel får sms från ett nummer jag inte har. Jag hoppas även att jag kan gå på gatan utan att känna mig rädd och paranoid varje gång en man tittar på mig lite extra. Jag har varit helt säker på att denna kille skulle söka upp mig och varje gång jag gått ut genom dörren har jag varit helt säker på att han kommer att stå där. En dag kommer han att stå där, det finns ingenting jag kan göra åt saken. Den känslan hoppas jag försvinner. Känslan av maktlöshet och denna rädsla över att människor faktiskt kan bete sig hur som helst - och man kan inte göra ett skit har varit fruktansvärd. Men jag fick rätt till slut. Det är fucking över nu. Det har varit en lång process, men har ändå varit värt det. För jag fick min upprättelse. Rätt ska vara rätt.
