Min eftermiddag och kväll har jag tillbringat på ett kafé med Rebecca. Vi catchade upp lite och sen ställde hon upp på en intervju till min uppsats, så snällt! Jag tror vi har gjort alla intervjuer vi behöver göra nu. Jag får kolla igenom transkriberingarna, men det känns så. Dagens bibliotekshäng var produktivt. Vi hittade massa bra teori och fick till en röd tråd, så nu är det dags att börja på analys och resultat. För en gångs skull känns uppsatsen kul, får hoppas att det håller i sig! Det kan ha att göra med att jag fick veta att jag klarade en tenta som jag skrev för några veckor sedan och inte trodde att jag klarat. Jag har alltså skrivit mitt livs sista salstenta (om jag inte blir knäpp och tror att jag vill plugga igen i framtiden...) och har bara uppsatsen kvar. Examen känns så nära nu vilket gör mig peppad. Så skönt, men samtidigt sorgligt. Jag skrev min sista tenta, men visste inte om det då jag var helt säker på att jag inte pluggat tillräckligt när jag gick in i salen. Fick inte säga ett mentalt hejdå liksom. Okej, nu låter jag störd. Men är sämst på att göra saker "för sista gången". Häromdagen blev jag sentimental för att jag tänkte att det var sista gången jag åt skolans pasta.... Ja, ni hör ju. Seperationsångest deluxe. Jag och Lina i ett soligt Berlin.
