I lördags var jag ute med en kompis och drack drinkar. Vi stod vid baren med ryggen mot folkvimlet när en man 50+ går förbi och säger "du kan inte stå sådär" till min kompis. Hon stod och letade efter något i sina fickor och var därför lite böjd framåt precis när han gick förbi. Hon förstod ingenting och frågade "va?". "Du kan inte stå sådär", upprepade han. "Varför säger du så" frågade hon varpå han säger "man kan inte stå sådär i dagens me too-samhälle. Man måste vara försiktig". Min kompis blir väldigt obekväm, vet inte vad hon ska svara och jag säger "hon får stå precis hur hon vill". Då tänder mannen till och ställer sig med hela sin kropp över mig och skriker "DET VAR ETT SKÄMT". Jag blev rädd, men tänkte att jag inte skulle vika mig och svarade bara kort "det var inte kul". Alltså jag har aldrig sett någon bli så arg. Det var ilska i hans ögon och hela hans kroppsspråk var hotfullt. Hade vi varit ensamma är jag säker på att han hade slagit till mig, så arg var han. "Det var ett skämt", skrek han igen, någon centimeter från mitt ansikte och innan jag visste ordet av det ingrep en vakt. Jag hörde hur han skrek till vakten att det bara var ett skämt och att man "inte får säga någonting i dagens samhälle", men som tur var tolererade vakten inte det och slängde ut honom. Jag var helt skakig efteråt. Verkligen så läskigt. Jag och min kompis förstod knappt vad som hänt och min kompis mumlade "men jag letade bara efter min telefon". Precis som att det var det som var problemet. Jag har tänkt mycket på det här efteråt. Jag har absolut varit med om dryga män när jag varit ute, men så hotfull har någon aldrig varit. Och så har jag tänkt på alla skämt jag hört om hela me too-grejen. Hur farligt det är. Hur viktigt det är att vi inte förringar kvinnors upplevelse, att vi slutar förminska och skämta om sexuella övergrepp. Det är inte roligt. Åtminstone verkligen inte i det sammanhanget, på det sättet, från honom. Den mannen är egentligen hela poängen till me too bara att han inte förstår det själv. Han går runt och är bitter och arg över me too och blir plötsligt ännu en anledning till varför det är så viktigt. Såhär i efterhand är jag stolt över min reaktion. "Hon får stå precis hur hon vill" och "det var inte kul" var nog det mest rimliga jag kunde sagt. Men självklart hade jag inte vågat om inte det stod en massa människor runt mig som såg vad som hände. Då hade jag säkert bara skrattat osäkert, sagt förlåt och han hade fortsatt med sin kväll medan vi hade gått hem obekväma och begränsade. Som så många gånger förut. Nu gick vi förvisso hem kort därefter uppskakade av hela grejen. Men ändå. Den här gången vann jag. Jag en timme tidigare. Innan jag kunde torka en främmande mans saliv från mitt ansikte.
