Det är konstigt det där med ålder. Häromdagen frågade barnen på skolan hur gammal jag var. "Jag är 46", skojade jag och väntade på en stark reaktion. "Jaha", svarade barnen. VAD I HELVETE? JAG SER VÄL FÖR FAN INTE UT SOM 46??? Det ville jag skrika. Men det gjorde jag inte. I barnens ögon är man väl stengammal när man är över 15 år. Men ändå. Kanske borde börja pensionsspara?
