Igår hade vi bebisbesök på jobbet. Jag vet inte vad det är med mig på sistone, men jag har gått från att vara totalt ointresserad av bebisar till att bli typ besatt? Jag har i många år, helt ärligt, inte förstått tjusningen med barn. Jag har förstått grejen med bebisdjur. Men bebisbebisar? Njä. Jag har tänkt att det här med att skaffa barn är något man bara....gör. Inte något man supergärna vill. Förlåt om jag offendar någon nu, men det är så jag har känt. Nu däremot. Nu gör livmodern glädjeskutt när en minimänniska är i närheten. Igår hälsade min kollega Stina och hennes nya tillskott på oss och jag blev typ irriterad för att han sov(??) och sa att han var tråkig(!). Men sen äntligen vaknade han: Så här hade jag och Ida sett ut om vi var en liten familj <333 Ser ni? Vi är naturbegåvningar! Ser ut som en snapshot från vilken familj som helst mitt i snortorkande. Stina bjöd på fika också! Hon ursäktade sig dock (inför alla!) och sa att hon glömde att jag inte tycker om sockerkaka vilket var pinsamt eftersom folk ofta har med sig sockerkaka och jag såklart aldrig sagt något eftersom jag ju inte är en otrevlig och otacksam typ, så fick jag försvara mig och bara jo...alltså...jag gillar sockerkaka, men jag kanske inte äääälskar det. Eller alltså sockerkaka är ju helt okej, men... I alla fall. Detta var en mycket trevlig variant av sockerkaka med citron och vallmo. Stina hade hittat receptet hos Elsa Billgren. Prova om ni gillar denna typ av kaka! En länk kommer här. Ett mycket mysigt besök! Vet ej hur trevligt det var för Stina dock, med tanke på att jag ej gillade hennes fika och sa att hennes barn var tråkig. Men för mig var det 10/10.
