I Stig Dagermans novell Att döda ett barn berättas en historia genom att från början avslöja hur den ska sluta. Precis som i novellen visste jag hur sagan skulle sluta när jag satte mig på tåget förra lördagen. Kvinnan som snart skulle förlora en pappa satte sig på ett tåg. Jag släppte allt och packade så fort jag kunde. Jag rullade in mot Göteborg lagom till solnedgången och var framme i Norge vid midnatt. Jag köpte varje biljett precis innan avgång eftersom jag förväntade mig ett telefonsamtal vilket ögonblick som helst. Men jag hann fram i tid.Här kommer dessa dagar, så ytligt och kortfattat som känns bekvämt: Det blev morgon i pappas rum och solen lyste in på den stora buketten med röda rosor. Hans favoritblomma. Sen smälter dagarna ihop. Här är jag i den enda uppsättningen kläder jag tog med. Jag trodde inte att jag skulle vara där en hel vecka. Det gick upp och ner. Vissa dagar var han så kry att vi började undra om han kanske bara skulle bli bra igen. Men lika fort blev han dålig igen. Mathias och Malin kom med massa gott <3 Min solstråle som charmade personalen och var världens bästa distraktion. Vi kunde ju inte sitta där hela tiden och försökte sysselsätta oss ibland. Här var Henriette och jag på loppisrunda. Var även tvungen att fylla på med blöjor och barnmat. Premiär för att åka kundvagn för Thea. Det var kul i två minuter tills hon slog pannan i handtaget och blev rädd för att sitta i den, haha. Min pappas granne heter tydligen Regina Thea. Så sjukt. Måste ju undermedvetet sett denna brevlåda tidigare. Dagen innan pappa dog var han väldigt pigg. Frågade efter Henri, drack kaffe och ville ha en kram när jag skulle gå. Jag blev så förvirrad. Jag hade nu varit där snart en vecka. Det blev för konstigt att bara vänta. Tänk om det skulle ta många veckor. Jag hade ju ett liv som väntade på mig där hemma. Pratade med F i telefon länge och vände och vred. När jag pratat klart och kom ut i vardagsrummet hade alla somnat <3 Sen kom dagen. Jag kände att det var annorlunda redan när jag kom dit på morgonen. Hade bokat tågbiljett, men skrev till F att jag kommer inte hem, jag måste stanna. Thea var inte sig själv. Hon var missnöjd, gnällig och kom inte till ro. Precis som att hon kände att min energi var annorlunda. Det blev kväll, det snöade, och Thea och jag var ensamma med pappa på rummet. Olsenbanden var på tv och Thea åt blåbärsmajskex.En kvart senare blev det plötsligt kusligt tyst. Pappa andades inte längre.❤️
