Här är dagens krönika. Vill bara klargöra att detta INTE är en kontaktannons. Jag märkte att det kan uppfattas så nu när jag läste den igen (speciellt med rubriken som kom till). Så! Sätt igång och läs!Till er som undrar: Tidningen går endast att få tag på i Landskrona. Men det går att läsa den på nätet också. Googla: "Landskrona City". . Och för er som inte kan se texten ovan: "Jag blev singel i somras, Det var en stor omställning för mig då jag inte varit singel på många år och jag hade väldigt svårt att anpassa mig till situationen. Eftersom jag är tjej och äktenskap och barn tydligen sitter i benmärgen hos oss gav jag mig ut på singelmarknaden. Jag provade allt. Jag dejtade. Vilket har medfört några av de sjukaste upplevelserna i mitt liv. Det finns inga normala personer där ute. I tell you. En av snubbarna hotade mig till livet, en annan snubbe hade hela sin lägenhet fylld med ego-bilder och bildspel på sig själv, den tredje började stalka mig och den fjärde envisades med att äta efterrätten innan middagen. Jag festade. Det är nämligen så att killar befinner sig på krogen. De flesta menar att man inte ska träffa killar på krogen, men hallå? Var annars? ”Skaffa en hobby”, säger människor. Men nej. Killar drejar inte krukor, praktiserar yoga eller lär sig att måla. De super. Fulla killar är dock inget kul. ”Ska vi gå hem till mig eller dig?”, eller skamliga förslag om de kan få ”låna lite täcke” var inget jag stod ut med i längden. Jag tröttnade så sjukt att jag numera om en kille stöter på mig ute ljuger som bara satan. Om inte jag är 45 år gammal och har en sjukdom som gör att jag ser yngre ut, är jag dansare för ”Singing Bee” eller försörjer mig på att virka mössor. Jag provade nätdejting. Hujedamig. Detta är verkligen en ”sista utväg”, och tro mig – det märks! På killarna alltså. Vissa av dem hade till och med ”Despo” tatuerat i pannan. Förutom de där som ryckte hela handen endast vid en skymtning av ett finger, fanns det även kinesiska businessmän, gamla gubbar och killar som undrade om jag skulle kunna tänka mig att stå modell, för lite ”annorlunda bilder”. Som en enda stor godisaffär den där nätdejtningen alltså. En intressant grej med killarnas presentationstexter på dessa sidor var att alla gillade ”långa promenader”, ”romantiska middagar” och hade tröttnat på att ”gå ut på krogen”. Det var inte en jävel som gillade sport eller öl. Det köper jag inte. Det började kännas ganska hopplöst det hela kan jag lova. Sedan en dag slog det mig. Hur hårt det än må sitta i min benmärg att träffa någon blir jag hellre gammal tillsammans med katter (som kommer att äta upp mig när jag dör eftersom ingen kommer att märka något innan det luktar ut i trapphuset) än att dejta en enda jäkla loser till. För, vet ni? Nu ger jag upp detta. Han får hitta mig istället".
