Den här har hängt ensam i personalrummet i tre dagar nu. Det är alltid så. Finns det mycket kvar av något känner man att det går bra att ta, till och med om det finns två av något går det bra att ta. Men finns det bara en går det inte. Istället äts den inte av någon och ligger bara där och blir gammal. Man skulle kunna tro att det här är någon form av artighetsbeteende. Men jag har kommit fram till att jag är så hemma också. Jag kan ha några överblivna lösgodisbitar i en påse, en skvätt mjölk i mjölkpaketet, eller lite shampoo kvar som jag liksom sparar på och inte kan förmå mig att äta upp/ använda upp. Dessutom köper jag nytt och låter det gamla bara vara kvar. Till exempel börjar jag använda en ny shampooflaska och lämnar den gamla flaskan med en skvätt shampoo ståendes. Alltså what? Vad handlar det här om? Seperationsångest? Weird. ÄR DET BARA JAG?
