Vaaad har egentligen hänt i mitt liv just denna månad genom åren? Vi tar en snabbdykning: April 2015. Gulligt outfit-kollage där Regina :') Pluggade strategisk kommunikation och detta var sluttampen. Snart dags för examen. Ibland önskar jag att jag kunde läsa vissa delar av min utbildning igen, hade fattat så mycket mer nu. Men drömmer ibland mardrömmar om att jag plötsligt upptäcker att jag har en tenta kvar, så nej tack. Saker jag inte visste än i april 2015: Skulle bli dumpad om en månad Skulle ha en riktig skit heart break sommar Men det var lugnt för till hösten swipeade jag fram F på Tinder <3 April 2016. Mmmm 2016 var jag så nykär. Det var mycket nytt generellt: fick mitt första jobb på Bluebox efter examen, köpte bil för att ta körkort och bodde i princip hos F. Vi satt typ ihop från dagen vi träffades. Men jag jobbade sinnes mycket. Eller inte egentligen, men pendlingen gjorde så att det blev långa dagar. Åkte hemifrån strax innan 6(!) och var inte hemma förrän efter 18. Varje dag. Ändå lyckades jag hålla uppe ett bra tempo i bloggen. Minns denna period som hektisk. Fanns inte en enda stund till ingenting. Saknade verkligen ingenting. April 2017. Så ett år senare sa jag upp mig. Började glömma helt vanliga saker, som vilken hållplats jag skulle av på och blev rädd. Det funkade inte längre. Bestämde mig för att satsa heltid på mitt företag och mitt skrivande. Det hade jag ju aldrig testat. Blev influencer. Startade med ett sponsrat besök på Ystad Saltsjöbad. Ni blev jätteirriterade trots att jag var hur tydlig som helst, era missunsamma jävlar. Haha nej skämt åsido, men detta var ingen hit. Det var svintråkigt att vara influencer. Vore säkert annorlunda om jag bodde i Stockholm eller generellt var en extrovert person kanske. April 2018. Köpte en lägenhet! Tröttnade på att vara helt egen och började konsulta på Bluebox. Jobbade där tre dagar i veckan vilket blev den perfekta mixen. Behövde inte göra megapendlingen varje dag och fick min dos av kollegor och sammanhang. Resten av tiden sysslade jag med mina egna projekt, som att podda med Moa, skriva i Veckorevyn, blogga...och köpa fel färg till sovrummet gång på gång. April 2019. Välkommen till 2019. Status ganska oförändrad. Fram till den här punkten hade mitt liv haft ganska tvära kast, det har alltid hänt så mycket, gått så fort. Men nu var det ganska stabilt, hände inte så mycket. Livet lullade på. Odlade palettblad som alla andra. De har äntligen dött allihop btw. Varit så vansinnigt trött på dem, men har ju inte haft hjärta att göra mig av med dem. Men snart skulle det hända något, om två månader skulle min framtida chef Linnea kontakta mig angående ett jobb. April 2020. Andelen bilder i mitt arkiv har halverats 2020, vilket betyder att jag börjat jobba på Prisjakt. Jag kände ganska fort att jag ville fokusera mer på jobbet än mitt eget. Men höll ändå kvar lite. Livet rullade på, med ett enda fokus i mitt huvud: bli gravid. Varje gång var sista gången. Sista festen, sista mögelosten. Visste inte då att det skulle bli så himla mycket sista. Skrev om att vi hade spelkväll till sent på natten och en småbarnsförälder kommenterade om vilken tur jag har som kan leva så, vara uppe sent, inget ansvar, det kunde inte hon. Och jag ville svara vad hade jag inte gett för att ha vad du har. April 2021. Men så hände det. Jag blev gravid. Här jättenygravid med ett vallmofrö i magen. April 2022. Sen kom han. Och nu händer det grejer igen. Fött barn och föräldraledig. I april flyttade vi och bodde i renovering och stök i månader. Det var hemskt. Det var saker ÖVERALLT och vår version av kök var ett rum med en kokplatta utan varken tak eller golv. April 2023. För exakt ett år sedan slutade jag amma (för tredje gången) och mardrömmen med sömnen började. Inte fått många hela nätter med sömn sen dess, inte innan heller iofs, men då fanns det åtminstone något att trösta med. Vi skolade in Henri på förskola och fick tyvärr en plats långt bort vilket innebar ett himla pusslande och en skogstokig Henri som bekant hatar vagnen och på den tiden även bilbarnsstolen. Vissa dagar visste jag knappt hur jag skulle få hem oss. Jag förberedde mig med smoothie, kex och varenda muta jag kunde komma på, men mest förberedde jag mig psykiskt inför varje hämtning. Denna period minns jag bara som ångest, är så tacksam att vi inte har det så längre. Och april 2024? Ja, den kanske jag sammanfattar om sisådär 9 år.
