Ursäkten om att min telefon inte fungerade i helgen så att jag inte kunde uppdatera er var förvisso sann, men jag hade inte tänkt göra det ändå. Haha. Vad gjorde jag då? Jo, jag var i Älmhult och körde runt för att bli lite bekant med gatorna. Jag blev så bitter när jag failade uppkörningen förra veckan och skulle behöva göra teorin igen så jag tänkte att alltså nej, jag orkar inte det och i torsdags började jag titta efter tider runt om i hela Sverige. Jag tänkte att det kvittar var den är, jag tar den! Till slut hittade jag en tid i Älmhult 13/9 (idag) som jag bokade, och meddelade genast F att vi skulle på minisemester och bokade hotell lördag till söndag. I lördags efter loppet körde vi till Älmhult och sen har jag cruisat runt där i helgen. Jag ville gärna ha sett gatorna innan för att förbereda mig och tänkte att en hotellnatt egentligen motsvarar en uppkörning och det kan det ju vara värt. Och det var det ju! I morse åkte jag till Småland och kom sedan hem ett körkort rikare. Jag lyckades!!! Jag tror att det var era ord som hjälpte mig och hela min inställning (och såklart F som lärt mig köra överhuvudtaget...haha). Jag har visualiserat att jag skulle åka dit för att "hämta mitt körkort", att jag är expert på att köra bil och att själva köra-upp-grejen bara är en formell tråkig grej jag måste göra först. Ursäkta om jag låter töntig...haha. Det funkade! I alla fall till att börja med. Det gick jättebra och jag var övertydlig med allt jag gjorde, exempelvs "nu fungerar inte ljussignalen här, så jag kommer krypa fram över strecket eftersom jag behöver bättre sikt", eller "jag vet att han har högerregel, men han kom så fort, så jag valde att sakta ner nu så att jag är säker på att han stannar". Men sedan kom momentet att jag skulle backa runt ett hörn. Hörnet lutade lite, det var liksom en liten "kulle" och det var så svårt att få rätt på det. Jag kunde inte helt bedöma bilens storlek, det blev inte som jag tänkt mig och då blev jag så himla nervös. Foten skakade, jag gjorde för stora rattrörelser och allt blev bara fel. Jag frågade om att få göra om det och det fick jag inte. "Nu är det kört", tänkte jag. Men istället för att bli ledsen blev jag så jäkla förbannad. Seriöst, här åker jag hela vägen till Småland och kan inte ens lyckas med att backa runt ett jävla hörn!!! Jag blev så arg och det enda jag tänkte var att vi skulle åka tillbaka så att han kunde säga nej så att jag fick åka hem. Ville inte vara där mer, ville bara hem. Så jag körde på. Jag överanalyserade inte en enda situation eller skylt och bara körde. När vi kom in i centrum bad han mig fickparkera mellan två bilar och jag tänkte "jaja, förnedra mig mer då, jag ska nog visa dig" och lyckades fickparkera utan problem (tack som fan att jag måste fickparkera varje dag och därför kan det!!). Jag tror att det var det som räddade mig. Han fick se att jag visst kunde backa ändå. När vi var tillbaka var jag fortfarande irriterad, uppgiven och väntade bara på att han skulle säga att "din körning är tyvärr inte godkänd", "du har svårt att manövrera bilen". Han började faktiskt med att säga det sistnämnda och i nästan en minut (kändes som en timme!) pratade han om manövrering, något om att ha rutin och när jag kände att absolut allt hopp runnit ur mig sa han plötsligt "grattis" och tog mig i handen. Jag förstod ingenting, tittade på honom som ett frågetecken och började fulgråta. Jag bröt ihop totalt, kunde inte få fram ett ord och tårarna bara sprutade. Jag trodde att jag skulle bli glad, vilket jag ju blev, men mest för att jag skulle få slippa köra upp igen. Ville bara ut ur bilen och BORT. Var så trött i huvud, kropp och själ. Jag tackade så mycket (tror jag?! Minns knappt någonting), studsade ut ur bilen och ringde F på en gång som trodde att jag inte klarat det eftersom jag bara grät och började därför trösta. Haha <3 Den här satt på toaletten på Trafikverket i Älmhult. Nog för att man blir nervös, men att kissa på golvet?! Alltså lättnaden?!?? Jag har körkort nu!!! Äntligen!!!! Som jag har kämpat, gråtit, bråkat med F och oroat mig över detta. Tips till alla som vill ta körkort: skjut inte upp det! Gör det när ni har tid! Gör inte det när ni jobbar 150% och pendlar 3 timmar om dagen och inte ens har möjlighet att ta körlektioner. Det går, men det är ju inte värt all stress. Men vet ni? Nu är det över! Fucking äntligen! Nu ska jag bara våga köra bil ensam...haha. Eller överhuvudtaget. Känner typ att jag inte vill köra någonsin igen. I alla fall inte en Volvo v40.................. Den här satt på min dator när jag kom till jobbet <3 Och en muffinstårta stod och väntade på eftermiddagen!
