Det är vinter och jag och farmor är ute med farmors sparkkälke i skogen. Hon pratade om det för flera veckor sedan i telefon och jag hade längtat sedan dess. "Når du kommer til Norge skal vi ut å sparke i skogen", lovade hon. Nu var det äntligen dags. Trots flera minusgrader är det dock inte tillräckligt med snö, farmor måste leda kälken bredvid oss och det rasslar när kälken skrapar mot partier av grus. Till sist hittar vi en slänt med mycket snö och farmor säger till mig att sätta mig. Farmor sparkar igång, men det går alldeles för fort och hon försöker febrilt få stopp på kälken och till slut lyckas hon nästan, men lite för sent, och vi hamnar i en snödriva. "Ikke si det til mamma", säger farmor och vi båda skrattar och borstar av oss snön. När vi kommer in igen vill jag leka affär och farmor tar fram flera lådor med nagellack, smink, småmynt och kvittopapper. Sedan köper farmor nagellack, jag skriver kvitto, packar i påse och hon låtsas gå iväg för att gång på gång komma tillbaka igen, knacka på min affär och köpa mer. När kvällen kommer äter vi glass. Farmor har alltid Tress-is i frysen. Det är ett glasspaket med tre stora ränder av glass: jordgubb, vanilj och choklad. Farmor hackar upp glass ur paketet med hjälp av en kökskniv då varken hon eller jag orkar vänta på att glassen ska tina och jag får extra mycket av chokladsmaken, för det är den hon vet att jag gillar bäst. När vi ska lägga oss smörjer farmor mitt munsår med honung och lovar att det ska försvinna tills imorgon. Hon packar in mig i kräppade påslakan, stryker handen över mitt hår och sedan sjunger hon "Sov i ro". Egentligen kan jag inte somna av att någon sjunger för mig, men jag säger ingenting eftersom jag vill att hon ska göra det ändå. När farmor är på väg ut frågar jag efter min docka. Farmor skrattar. "Den filledokka di skal jeg ha med meg når du gifter deg og vise opp for allesammen", skojar hon. Jag vet att farmor menar det som ett kärleksfullt hot, att jag ska förstå att jag snart är lite för gammal för att ha den hela tiden. Men jag blir bara glad. Tänk att filledokka ska få vara med på mitt bröllop, tillsammans med farmor! Kort därefter glömde jag dock bort den och den har legat bland farmors saker i många år. Fram tills nu. Nu är den hemma hos mig. Farmor kommer aldrig att komma på mitt bröllop med filledokka. Men nu sitter den här som en svag tröst och påminner mig om kräppade påslakan, nygräddade våfflor, färgglada kläder, svartvinbärssaft, honung på munsår, Tress-is, doften av Nivea-kräm och galna upptåg. Allt det som var farmor.
