Varje gång vi ser en trea ska vi peka på den. Det finns många fler 3:or i vardagen än man kanske tror kan jag tala om. Allt är 3 i Henris värld. Det är siffran vi trycker på i hissen och det är hur gammal han är, bland annat. Han tappade sin enhörning-ring på stranden och vi har pratat dagligen om det sen dess. Var den är nu, om någon tagit den eller om en fisk svalt den. Trodde jag hjälpte honom gå vidare genom att be chat gpt göra en bild på en krabba som hade på sig den. Men det gjorde det hundra gånger värre. Vad bra : ))) Jag ska fånga krabban om det så är det sista jag gör, hälsar Henri. En fruktregnbåge (nåja). Ni kan kalla mig Meghan. Kunde snabbt konstatera att Meghan nog inte har barn som istället för att äta synar skapelsen och påpekar att den 1) inte har rätt färger och 2) inte har färgerna i rätt ordning och sen 3) inte vill äta för att då går regnbågen sönder. Han gick till slut med på att äta en av raderna. En absolut ynnest med att vara mamma är dessa små buketter man får dagligen <3 "En till mamma, en till pappa, en till Henri och en till bebisen", sa han. Häromdagen var jag extra glad att jag låtit honom använda kniv sen han var liten (tillsammans med mig!), han ville ha mango efter förskolan, jag skar upp några bitar snabbt, behövde springa på toa och lade resten av mangon, skärbrädan och kniven längst in på diskbänken så länge. "Kan jag få mer mango", ropade han. "Jag kommer snart", svarade jag. När jag kom tillbaka har han hämtat mangon och försökt skära själv...med den skarpaste kniven vi äger. "Jag höll bara i skaftet mamma". Ny favoritgrej, åka i korgen. Roligt för oss båda.
