Tentan gick som väntat, men det är ingen panik över det. Den verkade ändå relativt lätt, så jag fixar den nästa gång. Får väl hoppas att jag lyckas koncentrera mig inför den. Betty drog med mig på lite tröstshopping efter tentan så det är vad jag gjort idag. Jag tänkte köpa jupynt också. Men alltså, nej. Jag har inte ens ett ordentligt porslin eller matchande handdukar eftersom jag aldrig riktigt känt att "här kommer jag att bo ett tag". Så vad ska jag med julpynt då? Dessutom megatråkigt när man bor själv. Kanske har jag julmognat till nästa år. Vi får väl se. "Vinka då Betty", sa jag. "Nej, jag finns ju inte", svarade hon. Kolla träningslinnet hon köpte. Snacka om att sätta press på sig själv! Det är ju inte så att man kan fuska lite eller gå på löpbandet om man har på sig det där. En kul grej hände förresten när vi skulle gå under en sån där arbetsställning vid ett hus. Det är ju skitläskigt att gå under sådana eftersom att man tänker att något ska trilla ner, så vi gick fort under. Men plötsligt rasslar något till och vår impuls är att börja springa. Bara det att Betty liksom sprang i slow motion. Hela kroppsspråket var att hon sprang, men hon kom ingenstans. Som när man försöker springa i en dröm. "Varför gjorde du så", frågade jag efteråt. "Det kändes pinsamt att börja springa", svarade hon. Så det var mindre pinsamt att låtsas springa? Haha åh. Älskade människa.
