Ursäkta att det dröjt. Nu är det äntligen dags för den sista delen av förra decenniet! Konstigt nog har 2019 varit svårast att skriva om. Man skulle tro att det är tvärtom då det ligger så nära i tid och borde vara lättare att minnas, men det gör snarare det svårare. Det krävs tid för att få perspektiv och insikter. Denna årssammanfattning hade alltså kanske låtit helt annorlunda om fem år. Det är enklare att vara öppen om mående och händelser i efterhand och 2019 är inte i efterhand ännu. Med det sagt kör vi igång. Mitt sista år på 10-talet såg ut såhär: Fick till ett samarbete med Ellos i januari och fick modella kläder konstigt nog för första gången i mitt över tio år långa bloggliv. Jag ville verkligen fortsätta jobba med Ellos, så jag ansträngde mig för att få till ett bra samarbete. Det slutade med att vi jobbade tillsammans hela året. Så kul! Jag hade gärna haft en fotograf som hjälpte mig oftare btw, men tyvärr blir det för dyrt att ha det varje gång. (Men har ju fotografen F ; )) ) Denna bild blev bäst. Läget på arbetsfronten i början av 2019 såg i övrigt ut såhär: - Jag skrev min sista krönika i Veckorevyn. Det bestämdes hastigt att tidningen skulle läggas ner. Det var tråkigt och skönt på samma gång. Jag har ju skrivit hundratals krönikor genom åren och känner mig tom på idéer, så alla dessa deadlines var egentligen bara ett ständigt ångestmoment. Hade alltid en text som behövde skrivas. Men samtidigt ville jag inte säga upp mig från min barndomsdröm, så det var skönt att beslutet togs åt mig. - Jag jobbade deltid på Bluebox som marknadsansvarig och de en-två dagarna i veckan jag inte jobbade sysslade jag med mitt eget företag. Och hittade på kul grejer! Caroline var föräldraledig vilket var förträffligt. Hon (och August) tog med mig på så mycket kul. Loppisar och utflykter. Bakom varje introvert person finns en extrovert som drar runt på denne. Nu känns det tjatigt då jag nämnt det hundramiljoner gånger, men det måste ändå få vara med - jag färgade håret lila. En trettioårskris kanske, jag vet inte. Kul var det i alla fall. Kände mig så snygg i det och hade gärna haft kvar det om det inte krävde så mycket piff för att kännas bra. Kände mig inte särskilt snygg osminkad och sliten, vilket jag ju är flest av dygnets timmar. Känns som att gränsen mellan cool och white trash är hårfin. Omg får man ens skriva så? Jaja nu gjorde jag visst det. Som sagt insåg jag att jag skulle fylla 30 och bestämde mig för att slå till med en stor fest och bjuda alla jag tycker om. En idé som är roligare i tanken än i utförandet. Tror aldrig jag kommer gifta mig och ha ett bröllop, men nu vet jag inte ens om jag vill längre?? Haha. Tror den festen förvandlade mig till en skriva-på-papper-i-rådhuset-person. Men jag är glad att jag gjorde det. Känns kul att ha haft en ordentlig 30-års fest. Caroline höll tal till mig. Första gången någon gjorde det. Mycket speciellt. F höll ett tal till mig dagen efter när vi åt frukost. Han hade förberett det och tänkt hålla det på festen, men fegade ur. Haha <3 Blev även överraskad med Köpenhamntur som innefattade båttur, Tivoli, dagsfylla och restaurangbesök. Kul att fylla 30! Har bäst kompisar i världen. Mamma hade äntligen avslutat cellgiftsbehandlingarna och nu var det dags för omgångar med strålning. Sedan var hon äntligen färdigbehandlad. Vi var på många bröllop detta år. En somrig vårdag gifte sig min kusin Mathias med sin Malin. Våren var väldigt upp och ner för mig. Det var för det mesta bra, men då och då fick jag typ...existentiella kriser. Jag insåg att jag fyllt 30, att livet kanske inte helt var vad jag tänkt mig och nu kändes det som att allt behövde klarna. Allt måste komma på plats. Men det är lättare sagt än gjort med en relation som fortfarande höll på att repareras och ett vikariat som skulle ta slut till hösten. Vad skulle jag göra härnäst? Ville jag ens jobba med marknadsföring? Hur löser vi vår boendesituation? Hur ser framtiden ut? Jag gjorde vad jag kunde. Spikade upp hyllor, sökte jobb och grubblade. Var beredd att börja plugga till något helt annat eller flytta utomlands. Så desperat var jag. Något behövde hända. I maj fyllde Ida 30 och en lördag bjöd jag med henne på ett vegan-event som täckmantel... ...för en överraskningsfest. Så fin dag det var! Läs om den här. En annan gullig person fyller också år i maj, nämligen F. Överraskade honom med en avokadomacka fylld med stearin. Och ett kort som Ida hjälpte mig med där han sitter och tänker på en man han blivit bästis med i Kina. Dom är så gulliga. Möttes på en bar där de båda var för att se Formel 1 och sedan har de upptäckt Kina tillsammans. Skickar videohälsningar till varandra ibland och sånt. Baby boom! Mina kompisar Emelina, Emelie och Sara lyckades få barn under exakt samma vecka i juli. Hur sjukt. Här hade vi babyshower för Emelina och Emelie. Jag fick ett mejl: Hej! Jag heter X och håller på med en trailerfilm för Allsång på Skansen. Vi ska ha en inspelning i Stockholm den 23/5 och jag undrar om du skulle vara intresserad av att spela en roll i den filmen? . Konstigaste mejlet jag fått. Visste inte vad jag skulle svara eller om jag ens skulle svara. Trodde det var fejk. Men jag svarade till slut och det visade sig att det var sant. Jag fick skicka in en provfilm där jag satt i mitt vardagsrum och låtsades ha picknick. . Det var bra tyckte de, "men oj vad ska vi göra med skånskan, den andra tjejen pratar ju stockholmska" sa de oroande. "Det är lugnt, jag kan prata stockholmska" sa jag och fick skicka in ett prov på det också. De verkade inte helt imponerade : )) Det slutade med att de bestämde sig för att stryka alla mina repliker utom en. Haha. . Denna tjej är anledningen till att jag blev tillfrågad. Hon heter Kajsa Halldén och är skådespelerska. Jag fick rollen för att vi är lika och jag skulle spela en äldre version av henne. Det var en trailer för Allsång på Skansen. Fick vara fejkgravid och fick en ny pojkvän. Här har jag skrivit om den dagen. Det blev sommar! Vi hade möhippa för Sofie! Hennes chockade min när vi plötsligt överföll bilen hon satt i "på väg till en stughelg" var bästa någonsin. Här har jag skrivit om den dagen. I början av sommaren hade jag mitt sista sammanbrott (hoppas jag) över allt som gått fel och jag grät en hel dag. Vaknade upp dagen efter med ögoninflammation. Visste inte då att den skulle förvandlats och växa till den största chalazion som bevittnats på norra halvklotet. Annars gick sommarens mest ut på att grilla olagligt på gräsmattor... ...umgås med min favoritkille... ...och hänga med familjen. Jag och F bestämde oss för att inte åka på en typisk sommarsemester utan semestrade på hemmaplan genom att besöka olika skånska städer. Här på cocktailkurs i Åhus. Orkar inte så snyggg haaan eeee. Vi läkte denna sommar. Jag har inget facit på hur man hittar tillbaka till varandra efter en kris, men det som funkat bäst för oss är nog tiden. Ja, man borde försöka prata och kommunicera. Vi borde kanske gått i parterapi. Men ibland måste man också få låtsas som ingenting. Sluta peta i det som gör ont, röra upp sårade känslor och älta. Det tog tid för mig att släppa alla negativa känslor och kunna drömma om framtiden igen. Idag är vi på en plats som till och med är bättre än där vi var tidigare. Så glad och tacksam över det. Jag kommer aldrig säga att jag är glad att vi hade vår kris och allt som hände kring den, för att den "gjorde oss starkare" eller likande, för fyfan vad det förstörde mycket och så tungt det varit ibland. Men om jag ska vara glad för något så är faktumet att vi är där vi är idag ett bevis på att vi kan ta oss igenom tuffa saker och att det kan bli helt bra igen. Det är fint att veta. Kanotsemester i Norge. Kanoten välte och jag och alla mina saker trillade i vattnet. Där ligger mina ringar fortfarande på bottnen. Mer bröllop! Sofie & Dan gifte sig <3 Och vi avslutade semestern med att farmor fick flyga iväg på Kongens utsikt, precis som hon önskat. Här har jag skrivit om det. Sen kom sensommaren och hösten. Jag klippte lugg. Antagligen undermedvetet för att dölja denna knöl som vägrade lämna mitt ögonlock?! Var desperat och ringde runt till varenda ögonklinik i södra Sverige och fick hjälp till slut. Vår blåslagen ett tag, men det var det värt. Under semestern hade jag fått mejl på Linkedin från en tjej som jag inte visste då skulle bli min framtida chef. Hon skrev att hon gillade min profil, presenterade företaget lite kort och frågade om jag ville komma på en intervju. Helt ärligt tyckte jag att företaget lät så tråkigt och tvekade om jag ens skulle svara. F pushade för att jag skulle gå dit ändå för att känna efter. Tur var väl det, för väl där kändes det SÅ rätt och jag ville verkligen ha jobbet. Och jag fick det! Lucky me. Sen blev det vinter och jag försökte komma in i mitt nya jobb och arbetsplats. En helt ny värld att jobba på ett stort företag när man är van vid ett mindre. Och så firade vi in det nya året. Jag vill tacka för alla fina kommentarer ni lämnat under mina årssammanfattningar. Jag hade inte tänkt vara så personlig som jag varit, men när jag började skriva blev det nästan som terapi. Tack för att ni gjort det så lätt att vara öppen, sårbar och ärlig. Jag skulle faktiskt rekommendera er alla att göra en liknande sammanfattning. Man lär sig så mycket om sig själv när man ser en period av sitt liv så överskådligt. Det har varit nyttigt och givande för mig. Något jag lärt mig av att fundera på mitt senaste decennium är att livet är verkligen upp och ner. Ibland går det upp och ibland går det ner. Jag kan också genom att kartlägga mitt liv på det här sättet förstå varför jag i vissa perioder mått och agerat som jag gjort. Jag önskar mig ett 20-tal med kärlek, hälsa, glädje och lycka. Får jag vara specifik hoppas jag på en fortsatt välmående kärleksrelation, barn, karriär som känns utvecklande och lika fin relation till vänner och familj som jag har idag. Jag vet att 20-talet kommer ha sina dalar också, men förhoppningvis blir det minst lika många toppar. Alla sammanfattningar: 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018
