💔 | Egoinas blogg

På natten när Henri vaknar för att äta har jag för vana att gå in och läsa det senaste om Ryssland och Ukraina. I timmar har jag legat vaken om nätterna, läst om Krim, Putin och kollat på kartor. De senaste veckorna har jag hållit andan när jag gått in. Har hoppats med varje cell i min kropp att det ska komma en lösning, att Putin ska backa. Men har förstått att det bara var en tidsfråga innan Ryssland slår till.

Igår natt hände det. Jag lade Henri intill mig, letade sömndrucket efter telefonen och möttes av stora svarta bokstäver.

Mitt hjärta går sönder. Jag tänker på människor som behöver lämna sina hem, som sover i tunnelbanan, sitter fast i bilköer, som är rädda för sina liv och förlorat närstående. På små nyfödda bebisar, på män som tvingas ut i krig, på familjer som splittras och barn som somnar och vaknar till ljud av explosioner. Jag tänker på soldater från båda sidor som tvingas döda och hur det verkligen aldrig kommer en vinnare ur det här. Vi alla är förlorare.

Mitt hjärta går sönder för Ukraina. För Europa.