Morgnar när jag jobbar hemifrån är de bästa. "Hejdå mamma" ropar Henri och springer det fortaste han kan fram till mig för att ge mig en puss och springer sedan mot dörren igen, men kommer på halvvägs att han glömt något, springer tillbaka, pussar mig på magen och säger "och hejdå bebisen". Det känns så overkligt, men ändå så självklart. Tack universum för att jag får uppleva det här igen. Snart är vi 4 i vår familj och vi längtar massor allihop ♥
