Något jag tycker är mysigt att tänka på är hur vår bebis kommer se ut. Jag har alltid fantiserat om en mini F, det är därför kanske inte så konstigt att jag var så inställd på att det skulle vara en pojke i magen. Helt ärligt tycker jag att tanken på en liten version av mig själv är creepy. Tanken på att skapa en människa som ser ut som jag är så läskig att jag inte ens vågar tänka på det. Har aldrig begripit att folk vill det. Känns som skräckfilmsmaterial. En liten F dock. Med stora bruna ögon, busigt leende och rufsig pottfrilla. Jag smäller aaaav. Jag och Frédéric har ju olika färger och mörkt är dominant så antagligen kommer vår pojke få brunt hår och bruna ögon. Men man vet aldrig. Frédérics mamma har samma färger som jag och då jag har blå ögon har jag (som jag förstått) inget anlag för bruna, men han skulle kunna ha anlag för blå. Lite kul att tänka på att vårt barn procentuellt mest kommer vara norsk förresten. Båda mina föräldrar är från Norge, Frédérics mamma är svensk och hans pappa är fransk. Barnet kommer alltså bli 50% norsk, 25% svensk och 25% fransk. Om ni undrar varför jag utefter humör säger att han är italienare är det för att hans farmor och farfars föräldrar flyttade från Italien och bosatte sig i Frankrike när de var små. Så de är från Italien "egentligen", men hans pappa är född och uppväxt i Frankrike. Tillbaka till mini F. Det nästan rycker till i min livmoder när hans mamma berättar om honom som barn. Hur han noggrant tvättade sin cykel varje dag (hahah så typiskt honom) och hur mysig och närhetssökande men ändå självständig han var. Hade varit en dröm att få ett barn som honom. Snäll, noggrann, smart, äventyrlig, rolig, tålmodig och vettig. Vi kan skippa att blanda in mig i mixen alls faktiskt. Om vi måste kan vi blanda in lite av min kreativitet, lekfullhet, lättsamhet och ödmjukhet kanske. Nej, men ni hör ju. Vi ska få ett superbarn! Skämt åsido. Det är ett superbarn oavsett hur han är, som sin helt egna person. Ser så fram emot att lära känna honom.
