Jag är tre dagar in i vecka 40! Kan detta vara min sista gravid-veckouppdatering? Jag hoppas det. Om inte hoppas jag att han kommer den 12 november. 211112. Tänk vilket sifferfint datum! Min kropp → Förvärkarna är tillbaka och det med besked. Fy vad segt det är alltså. Ibland är det ilande menssmärta med ett tryck som håller i en stund för att sedan släppa. Precis när "värkarna" blir regelbundna och jag börjar tro att det satt igång på riktigt slutar det, och vissa dagar är det bara en konstant diffus molande smärta långa perioder. Det som gör mig så opepp är att jag inte kan hitta min livmodertapp. Har känt efter för att se om jag kan känna den och se om den mjuknat något, men då jag inte ens kan nå den säger min barnmorska att det är ett tecken på att den är opåverkad. Hade jag bara vetat att det händer något så hade jag varit okej med att ha ont, men så drygt när det inte verkar påverka. Ska till barnmorskan igen på onsdag, på min BF. Då ska hon kolla läget och se om det går att göra en hinnsvepning. Hoppas! → Halsbrännan fortsätter. Kan absolut inte äta stark mat. Förlåt för too much information, men ibland kommer det upp spya när jag när jag ligger ner eller böjer mig fram. Tydligt att det är mycket trångt i min mage. Känns som att magsäcken är i halsen. → Foglossningen kommer och går den med. Har falsk ischias ibland. Tens-maskinen hjälper faktiskt! Glad att jag köpte en sån. Annars då? Det är synd det är så mycket krämpor relaterat till att vara gravid, annars skulle jag vilja vara det hela tiden. Är så rädd för hur jag kommer må psykiskt efter graviditeten. Hur hormonfallet kommer påverka mig, amningen och att ha PMS igen. Ser verkligen inte fram emot det. Att få vara såhär psykiskt stabil, glad och harmonisk har varit helt underbart. Om det varit progesteronbrist/östrogendominans som varit "mitt problem" hoppas jag att graviditeten har väckt mina progesteron-receptorer så att jag framöver kommer må bättre. Har läst att det kan funka så. Hoppas verkligen. Det kommer bli så svårt att gå tillbaka till att må dåligt så stor del av tiden igen när jag blivit van vid det här. Som sagt, synd det är så många fysiska krämpor, annars hade jag lätt blivit surrogatmamma. Förutsatt att jag kan bli gravid igen då.
