Jag och bebisen har avklarat första vecka som 30-något! Ett kort inlägg denna gång då hela veckan mest har genomsyrats av hur himla bajsont jag har i ryggen. Min kropp → Ja, det känns som jag tjatar och tjatar, men jag har ju så ont i ryggen. Har haft ont i veckor, men denna vecka eskalerade det. Vissa dagar är det helt outhärdligt och jag måste ta citodon för att kunna fungera och framförallt för att kunna sova då det är som värst när jag ligger ner. Smärtan sitter på höger sida exakt där njuren är och jag har varit hos läkaren som har kollat med ultraljud. Men njuren ser bra ut. Imorgon ska jag till fysioterapeuten som ska utreda om smärtan är muskulär och om inte ska jag höra av mig till min läkare igen. Sen får vi får se vad som händer med det. Min läkare och barnmorska har i alla fall lovat och lovat och lovat att citodon inte skadar bebisen. Jag får väl lita på det, men det känns verkligen inte bra att behöva ta smärtstillande. Hoppas smärtan släpper snart så att jag slipper det. → Har känt stickande och ilande känslor långt ner i livmodern och i fiffin. Dessutom har det börjat kännas annorlunda, som ett större tryck neråt (stackars lilla urinblåsan, haha). Det fick mig att misstänka att bebisen vänt sig med huvudet neråt. Det spoilade jag ju igår nu mitt i vecka 31 att han gjort, men kanske var det då i vecka 30 som han började fixera sig om jag har rätt med min känsla. En gullig grej Åkte buss och det fanns inga sittplatser. Då frågar en kvinna mig om jag vill sitta och erbjuder sin plats. Det tog mig några sekunder att koppla varför, har ju aldrig blivit erbjuden sittplats av någon. Men sen förstod jag att det ju syns att jag är gravid. Jag skulle av på nästa stopp redan (livet med foglossning : )) ) och tackade nej. Men alltså SÅ GULLIGT. Blev så rörd och varm i kroppen av den omtanken <3 Ett poddtips Jag kan rekommendera Liberos nya podd-serie En förälder blir till. I avsnitt 3 "Allt man känner" är jag gäst! Avsnittet handlar om oro och finns att lyssna på där poddar finns.
