Jag släpar efter med graviduppdateringarna igen. Hinner ju inte med. Min graviditet går i rekordfart känns det som. På torsdagar går jag in i ny vecka och alltså är jag snart i vecka 28(!!). Men först: så här var vecka 26. Min kropp → Ibland verkar det nästan som att jag blir undermedvetet påverkad av det som står i appen. Denna vecka stod det att det är vanligt att få kramp i vaden när man är gravid. Ni tror inte jag vaknar med världens kramp? Den mest brutala vadkrampen jag någonsin varit med om dessutom. Fy satan vad ont det gjorde. Det höll i sig i säkert en minut och jag skrek av smärta. Hade ont i vaden i flera dagar efteråt och haltade fram. Det hände en gång till två nätter senare och desperat googlade jag mig till att magnesium kan hjälpa. Äter därför magnesium på kvällen innan jag går och lägger mig nu. Hoppas jag slipper mer kramp. Fy tusan. → Det mest obekväma just nu (förutom kramp) är att jag känner mig kissnödig hela tiden. Det blir som ett gungande tryck neråt när jag går som får mig att känna mig kissnödig konstant. Så tröttsamt. → Det är en superaktiv bebis i magen. Han rör sig i princip hela tiden. Jag har till och med googlat "kan bebisen röra sig för mycket", haha. Var hos min barnmorska och nämnde det när hon skulle mäta magen. Hon kände på bebisen och kunde konstatera att han är mycket livlig. Hela magen gungar och hoppar. Men jag ska väl vara glad att jag aldrig behöver fundera på om han lever. Hoppas dock han är liiite lugnare på utsidan : )) Veckans gulliga När vi lyssnade på bebisens hjärta hos barnmorskan hade han hicka <3333 Veckans häftiga Frédéric brukar prata med bebisen på kvällen och på morgonen när vi ligger i sängen. En kväll lade han sitt huvud helt intill magen och pratade högt. Bebisen blev helt galen!!! Jag har aldrig känt honom sprattla så mycket. Det var så fint. Det är första gången jag kände att vi verkligen kommunicerade med honom. Sen vet jag inte om han kanske bara tyckte vi var störiga, kanske väckte honom i sömnen eller så, men ändå. Mitt mående Jag är så fruktansvärt stressad. Att köpa nytt boende som behöver renoveras tre månader innan beräknad födsel känns just nu som det mest korkade man kan göra. Vad tänkte vi?? Men samtidigt vet jag ju att vi aldrig hade fått tummen loss att köpa nytt boende om jag inte var gravid. Vi behövde den pushen. Vi har inte fixat allt till bebisen. Knappt någonting. Det enda ”vi fixat” är det vi fick på babyshowern. Jag har inte förberett mig inför kommande förlossning heller. Tänkte att jag skulle läsa böcker och sådär, men det känns som sista prio just nu. Hur ska det gå? Får panik när jag tänker på det. I BF-november gruppen på FB har alla färdiga barnrum, tvättade bebiskläder, bäddad säng, monterad vagn och packad BB-väska. Jag måste nog gå ur för jag blir bara stressad. F säger att jag ska tänka bort den nya lägenheten, bara tänka att vi bor kvar i vår nuvarande, att inget är förändrat och att den nya bara är en hobby – ett ställe där vi hänger och fixar med grejer. Sen gör vi klart så mycket vi hinner och när bebisen kommer får vi pausa och ta det som det kommer. Det får ta den tiden det tar och vi flyttar inte in i ett kaos. Det känns skönt när han säger så, men sen tänker jag på allt som ska göras och får panikkkkk igen. Jag är så rädd att vi bara kommer stressa förbi första bebistiden och att vi kommer ha tankarna på allt annat än bebisen min sista tid som gravid. Någon som också försatt sig i renoveringkaos och flytt som höggravid? Gick det bra? Några lugnande ord? Haha. Vecka 20 och vecka 26.
