Det känns som att skriva dessa vecko-gravidinlägg är det enda jag gör just nu. Förstår om de är ointressanta. Är bara att scrolla sig vidare då, skriver de mest för min egen skull. Vecka 23! Från och med denna vecka är bebisen juridiskt ett barn och det är möjligt att rädda honom om han kommer ut ur magen. Antagligen hade det inte gått så bra och jag hoppas att han stannar inne länge till, men galet att tänka på att han är så pass färdigbakad. Min kropp → Har haft ont/varit trött i ryggen nästan varje dag och när jag väl har ont finns det knappt något jag kan göra för att det ska bli bättre. Att ändra sittposition på stolen eller kudde i svanken hjälper knappt. Det enda som hjälper är att vila raklång och länge. Ibland är inte ens en hel natt tillräckligt. Men sedan jag började sova med en kudde mellan benen (tips från er, tack!) för några dagar sedan har det blivit bättre. → Jag kan nu se bebisens rörelser utanpå magen. Trevligt för F som får vara lite mer delaktig. Jag tycker mig inte "få svar" när jag trycker på magen, men känner ändå att vi kommunicerar på något sätt. Exempelvis "säger han till" när han tycker att jag ska ändra position. Det är så konstigt att rörelser i magen är en helt normal grej nu. När jag började känna av honom tyckte jag det var så läskigt att jag inte ville att F skulle gå till jobbet. Jag ville absolut inte vara ensam med en alien i magen. Mitt mående Jag har inte mått särskilt bra denna vecka. Jag känner mig nedstämd, ledsen och på dåligt humör. Jag har hittills älskat att vara gravid, men nu känner jag mig så less. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp. Jag är trött på att ha ont, jag är trött på tyngden ner mot underlivet, att ständigt vara kissnödig, inte kunna böja mig ordentligt, inte kunna ligga på mage och jag är trött på att vagga fram. Jag har ibland tänkt att gravida vaggat med vilje, för att liksom framhäva att de är gravida. Haha nej så är det ju verkligen inte. Mvh/ person som är rörlig som ett kylskåp med foglossningskänningar och tryck mot fiffi. Längtar efter att kunna röra mig smidigt och vara osynlig igen. Veckans aptit Har inte varit så hungrig de senaste veckorna, har till och med glömt bort att äta ibland. Men denna vecka har jag känt mig omättligt hungrig. Mellanmål är ett måste. Helst nektariner, yoghurt och sesamknäcke med ost.
