Min kropp → Foglossningen är värre och nu känner jag till och med av den när jag inte rör mig. Kan inte ens gå från ett rum till ett annat och ibland har jag ont även när jag ligger still. Trodde jag skulle kunna överleva dessa månader genom att cykla överallt, men detta går ju inte. Det är fullbokat på alla ställen som min barnmorska rekommenderade mig. Är det någon i Helsingborg som har tips? Var ska jag vända mig? Är beredd att prova allt. Akupunktur, träning, tens. Fick en del tips av min barnmorska också. Exempelvis ska jag tänka att jag är en sjöjungfru och ha benen ihop, gå korta steg och jag ska undvika att dammsuga. Vad synd med det där sistnämnda : )) → Det känns som att bebisen har flyttat sig lite längre upp i magen nu. Jag kan känna honom tydligt med handen och även se på magen på vilket sida han ligger. Så häftigt. Jag känner honom hela tiden och vet när han är vaken och när han sover. Det är en aktiv liten bebis må jag säga. Skönt att hela tiden få bekräftelse på att han mår bra. Men mindre härligt är det att han väljer att ha gympapass precis innan jag ska sova dock. Ibland rör han sig så kraftigt att jag skräms och hoppar till. Sjukt att tänka på att han växer och att dessa rörelser bara kommer bli starkare... Mitt mående Mår fortfarande så himla bra. Det kanske är lite provocerande att jag hela tiden pratar om hur bra jag mår psykiskt då jag vet många mår jättedåligt när de är gravida. Men jag tänker att så mycket jag klagat på PMS genom åren så kan jag få lov att tjata lite om hur bra jag mår nu. Dessutom tycker jag att denna aspekten är viktig att lyfta också, att man kan må bra som gravid. Jag har bara hört skräckhistorier och därför varit så orolig över hur detta skulle bli för mig, eftersom jag är känslig för hormoner. Men jag har aldrig mått såhär bra och stabilt i hela mitt liv. Jag har inga dippar, känner mig aldrig nedstämd, livet känns inte meningslöst och jag går inte runt och funderar på om alla egentligen hatar mig/ varför jag är sämst i världen/ jag borde byta jobb/ göra slut/ finns det ens någon mening med någonting osv osv med jämna mellanrum. Jag vaknar med samma meningsfullhet, glädje och självförtroende varje dag. Har inte ens gråtit annat än rörd-tårar (vilket visserligen är många, haha) på månader nu. Fan vad jag inte vill gå tillbaka till att vara ogravid endast på grund av det här!! Kan till och med tänka mig att offra promenader för evigt. Veckans tanke Haha okej detta är så märkligt och F skrattade när jag berättade. Men jag har typ börjat få...moderskänslor. Tror jag det är? Jag kan titta på barn och börja fantisera om att de är mina barn och känna för dem på en helt ny nivå. Märkligast var när jag stod i kö för att hämta ut ett paket. Väntade på min tur och iakttog samtidigt den unga killen som jobbar på postutlämningen. Började ömma för honom. Tänkte på hur duktig han är, hur snäll och trevlig han är mot alla och blev typ...stolt och varm i hjärtat? Det var så märkligt. Samma känsla som när jag ser hundvalpar. Vet inte varför jag erkänner detta och kommer ju dö om killen mot all förmodan skulle läsa detta, men fint ändå att jag går runt och känner sån stark kärlek för människor kanske. Nytt för denna vecka Det stod i appen att jag inte ska sova på rygg, det är något med att det inte är bra på grund av blodtillförseln till bebisen. Den här grejen har gjort mig extremt nojig. Jag är så rädd för att råka sova på rygg! Det dumma är att jag aldrig har tyckt att det har varit bekvämt att ligga på rygg förrän nu. Såklart. Lägger mig alltid för att sova på sidan, men sen rullar jag över på rygg. F är också nojig och har superkoll på mig. Jag vaknar ibland av att han vänder mig när jag sover :')
