Halva tiden har passerat och jag har gått in i tjugo-någonting veckor. Känns stort! Här är sista vecka som 10-någonting. Min kropp Har inte märkt av foglossningen så mycket och i övrigt tycker jag att jag mår bra i kroppen. Verkligen inget att klaga på trots värmen. Detta har varit den bästa veckan hittills faktiskt. Mitt mående Jag mår jättebra! Lite stressad över allt som behöver fixas, särskilt när folk frågar om saker som jag inte ens tänkt på. Men känner mig fortfarande ganska mañana mañana och att det löser sig. Veckans tanke Ibland tänker jag att det är bra att jag fick längta länge innan jag blev gravid. Jag tror att det har gjort negativa aspekter av graviditeten lättare att hantera. Lätt att säga nu bästa veckan hittills förvisso, haha. Jag hade länge laddat för att jag snart eventuellt skulle må jättedåligt och förväntat och ställt in mig på att det skulle bli väldigt jobbigt. Jag har längtat efter min tur. När folk klagat över sina graviditeter (obs vilket man får!) har jag blivit lite provocerad och tänkt att jag hade gjort allt för att få må illa och vara trött, att de inte fattar hur lyckligt lottade de är. Klart de fattar det, jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jag kände inte alls så när jag blev oplanerat gravid, då var alla plötsliga uppoffringar och allt som hände med kroppen jättejobbigt. Men nu var det så efterlängtat att det känns mer okej. Som sagt, lätt att säga när man faktiskt mår bra. Sedan vecka 14 har jag inte haft mycket att klaga på. Och självklart menar jag inte att mitt barn är mer önskat än någon annans bara för att det inte gick så fort. Gud jag känner att jag vill skriva tusen brasklappar för att det inte ska låta fel. Jag hoppas ni förstår. Jag tror allt hade varit mycket jobbigare för mig om jag bara ”kastats in” i en graviditet. Nytt för denna vecka → Frédéric har känt bebisen! Jag känner den ofta, men antar att det är lättare för mig att känna utifrån då jag också känner den inifrån. Frédéric har inte lyckats, men så plötsligt kände han små knuffar på sin hand. Sedan dess har han känt den dagligen. → Rutinultraljudet gick bra. Allt hade växt och utvecklats som det skulle och det var en explosion av känslor att få se bebisen igen. Så tacksam över att allt är bra. Nu vet vi även vad det är för någon som gömmer sig där inne <3
