Jag saknar mina graviduppdateringar. När annars i livet får man babbla på om hur man mår varje vecka och folk faktiskt bryr sig, haha. Tänkte jag skulle skriva en liten sammanfattning om graviditeten och hur jag mår nu en månad efter förlossningen. För att knyta ihop säcken liksom. Vad var jobbigast med att vara gravid? Foglossningen! Bäckensmärta är något jag aldrig ens tänkt på skulle vara ett problem. Fy tusan vad jobbigt och begränsande det var. Vissa perioder var det som knivhugg varje steg jag tog. Något jag kommer sakna? Att må så bra psykiskt. Det var det bästa med att vara gravid för mig. En annan sak jag också kommer sakna är hur mycket hänsyn, omtanke och till och med beundran man får av omgivningen som gravid. Haha charmig jag låter som erkänner det. Jag har tyckt det varit så fint att bli bemött på ett sånt kärleksfullt sätt av omgivningen. Inte minst hur F har sett på mig. Han lägger fortfarande sin hand på min mage av vana <3 Något oväntat? Ja, men att bebisen skadade mitt revben! Tur den värsta smärtan gick över snabbt. Vad var bäst? Att jag kände mig så fin och att jag aldrig behövde fundera på kläder. Det fanns så få plagg att välja på liksom. Kanske kapsel-garderob vore något för mig nu när jag tänker efter. Något som förvånade mig? Att jag inte mådde så illa som jag trodde! Det var det jag fasade mest över med att bli gravid. Trodde jag skulle vara helt däckad av illamående. Visst var det några jobbiga ”bakis-veckor”, men inte mer än så. Hur mår jag nu? Min fysiska form? Idag 4 veckor efter förlossningen känns kroppen precis som vanligt. Bättre än vanligt! Jag har aldrig känt mig så smal och smidig 😂 Det känns helt otroligt att kunna gå i rask takt och springa i trappor utan problem. Det enda som inte är som vanligt är toalettbesöken. Stygnen börjar lossna och jag har inte ont längre, men det är som att jag inte har någon kraft alls. Som att musklerna är borta. Men jag kämpar på med knipövningar och tänker att det får ta sin tid att läka. Magen är inte svullen längre men är väldigt mjuk och jag som trodde att jag inte fått några bristningar blev förvånad när en randig mage uppenbarade sig några dagar efter förlossningen. Jag har nog bara inte kunnat se dem eftersom magen var så spänd. Och mitt psykiska mående? Ja, det är tyvärr som vanligt. (Dock utan PMS, vilket jag verkligen inte ser fram emot.) Vardaglig ångest, en massa dåligt samvete för allt möjligt hela tiden (så konstig grej som jag upplevt sedan jag blev mamma) och katastroftänk. Jag tänker dagligen på sätt jag kan råka skada honom och upplever det i huvudet till en sån grad att det ilar i kroppen. Varför gör jag så mot mig själv! Känner mig även otillräcklig, funderar på om jag är en tillräckligt bra mamma och har typ existentiell ångest över jag nu är en förälder. Det är ju så stort. Haha, bra jag verkar må då. Jag är även fullkomligt förälskad i mitt barn och lycklig ända ut i fingerspetsarna. Tittar, luktar på och kramar honom konstant och känner mig rikast i världen. ♥ Att få vara gravid och föda barn är bland det häftigaste jag gjort. Jag är så tacksam över att jag fick uppleva det och att jag fick mitt efterlängtade barn. Innan jag blev gravid tänkte jag ofta på mig själv och min kropp som två olika saker, eftersom jag inte kunde styra över om jag blev gravid eller inte. Jag känner fortfarande så. Kroppen är sin egna person. Den gör vad den vill liksom. Tack snälla kroppen för att du bar ett barn till oss. Jag är dig evigt tacksam och kommer aldrig vara taskig mot dig igen. Ska försöka i alla fall. De sista veckobilderna jag tog, men som jag aldrig hann publicera. Hejdå magen 🥲
